Titel: Förr eller senare exploderar jag (originaltitel: The fault in our stars)
Författare: John Green
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Bonnier Carlsen
Inlägg skrivet av Johan Lindbäck
Jag lånar Wikipedias text om handlingen, jag hade inte kunnat beskriva den mycket bättre själv: Hazel Grace Lancaster är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig – det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande.
Men en eftermiddag i stödgruppen dyker Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, upp och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. Det här är en berättelse om att vara ung och leva med cancer – men framförallt en historia om livet, Hazel Grace och Gus.
Jag blev riktigt glad när jag först hörde talas om den här boken. Äntligen en uppmärksammad bok som inte börjar med att någon hittar ett lik eller som berättas med utgångspunkt från någon som är i medelåldern och tycker synd om sig själv. Det här är en historia om två ungdomar med en mycket svår livssituation men som ändå gör sitt bästa för att leva ett så normalt liv som möjligt. Såna här böcker behövs. Det sorgliga temat till trots utgör den en frisk fläkt på bokdiskarna. Jag skulle nästan vilja kalla den en slags feelgood bok.
Tyvärr är boken i sig en kluven upplevelse. Det känns som att författaren på samma gång försöker skriva en realistisk skildring av tonårskärlek och svår sjukdom, samtidigt som det ibland känns som att han skämtar bort det hela. Ibland blir man osäker på vad det är för typ av historia han faktiskt vill berätta. Med tanke på temat hade jag väntat mig en roman som mer liknade Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl, men det här är något annat.
Det största felet med boken är ändå att Green låter den fiktive holländske författaren Peter van Houten ta alldeles för stor plats i handlingen. van Houten är en tråkig och konstigt tecknad person som det är helt omöjligt att känna någon form av sympati för. Ändå ägnas han mycket stort utrymme i boken. Jag hade hellre sett att berättarjaget Hazel Grace och hennes kärleksintresse Augustus fått mer utrymme, det är deras historia som är intressant!
Det här är inte på något sätt någon dålig bok även om den har sina bättre och sämre stunder. Vad som däremot är riktigt dåligt är den svenska titeln. Originalet heter The fault in our stars och valet av den svenska titeln känns helt obegripligt. Dock misstänker jag att valet av titel beror på att det svenska förlaget försöker nischa in den mot målgruppen tjejer i yngre tonåren. Även om en del andra recensenter klagat över detta tror jag att det är ett klokt val. Det är nog i den målgruppen som den här boken kommer att tas emot bäst. Jag upplever inte att det här är en bok även för vuxna (som det ofta sägs).
Dock är bokens framgångar välförtjänta och jag kan definitivt tänka mig att läsa fler böcker av författaren. Jag ger den sju kakor av tio.
