Titel: Ett liv utan början
Författare: Lena Hansson
Förlag: Ordberoende förlag
Inlägg av: Karin Brissman Wigen
Åsa adopterades som treåring till Sverige från Colombia men nu är hon på väg tillbaks till sitt födelseland. Hon längtar, drömmer och har väntat i åratal på den här stunden när hon ska hitta sin biologiska mamma och bror och hon ska bli hel igen.
Boken är skriven av Lena Hansson som själv inte är internationellt adopterad men som har levt åtta år i Sydamerika (varav fyra i Colombia) och har haft mycket kontakt med adopterade därifrån.
Lena har lyckats fånga de kaotiska känslorna och längtan till någonting som kunde varit men aldrig blev på ett extremt träffsäkert och realistiskt sätt. Och även om alla adopterades känslor och tankar naturligtvis är individuella, och jag därmed som själv är adopterad inte känner igen mig personligen i allt vad Åsa tycker och tänker så finns det ändå där. Det som Åsa tänker; en gemenskap, ett band som man inte har till någon annan.
Beskrivningen av Colombia som land är också fin och Lena försöker balansera det goda med det onda. Hon försöker beskriva både det som är fantastiskt med landet och det som för det mesta är stereotypen och trots allt en del av verkligheten. Någon gång då och då känns det som att Lena så gärna vill berätta om allt om Colombia att karaktärerna står och föreläser lite för läsaren men det är lätt att förlåta och läsa vidare ändå.
Toppenbok om saknad, förtvivlan och kamp.
Boken får 10 mumsiga kakor av 10.
bookiecookiez 