”Kaktusen som blommar om natten” av Shani Mootoo

Denna vackra men ytterst smärtsamma berättelse är skriven av författaren och videokonstnärinnan Shani Mootoo född i Irland, uppvuxen på Trinidad & Tobago där boken utspelar sig och som vuxen boende och verksam i Kanada.

Boken är både en släktkrönika och en sorglig kärleksroman, en berättelse om brott och psykisk sjukdom och den beskriver också med värme homo- och transsexualitet i tider när det inte var socialt accepterat. Allt i en tropisk miljö som levandegörs så man tycker sig höra ljudet av insekterna i natten och känner dofterna och stankerna av exotiska blommor och förruttnelse.

Befolkningen på Trinidad & Tobago är brokig ur etniskt och historiskt perspektiv. Ursprungsbefolkningen var kariber och arawaker. Efter Christofer Columbus färd över haven blev öarna en spansk koloni. Utöver spanjorer flyttade då fransmän dit, dels de som flydde efter franska revolutionen och dels plantageägare (från öar tillhörande franska kolonin) med sina slavar från Afrika. Trinidad & Tobago har därefter varit koloni tillhörig Nederländerna, Kurland, Frankrike och Storbritannien innan det blev självständig republik 1962.

När slaveriet förbjöds i mitten av 1800-talet ledde detta till en massiv arbetskraftsinvandring från Indien, Kina, Portugal, Syrien och Libanon. Så den etniska smältdegeln är i allra högsta grad brokig och intressant och detta utgör delvis en grund för berättelsen.

Chandin Ramchandin, den studiebegåvade sonen till indiska arbetare adopteras av traktens pastor med fru och får därmed möjlighet till högre studier vilket är en sällsynt gåva. Som den ende indiske studenten bland enbart vita tvingar han sig att studera bättre, uppföra sig bättre och tala bättre än alla de andra. Han är hemligt kär i sin adoptivsyster, pastorparets biologiska dotter Lavinia. Men att de två skulle kunna förenas är omöjligt enligt tidens moraliska syn. Istället gifter han sig med hennes bästa väninna som är indisk liksom han själv. Paret får två döttrar och det är den äldsta av dessa – Mala – som är den centrala gestalten i denna vackra roman. Hela familjen lever upp när faster Lavinia kommer på besök på helgerna, alla lever de upp av olika skäl. Fadern Chandin för att hon är hans hemliga kärlek, barnen för att den spända stämningen hemma släpper och modern … ja, det är ju hennes bästa vän … eller?

Många, många år senare förs Mala på bår med spännremmar som håller fast henne till ett sjukhem. Ingen vill ha med henne att göra då skvaller och skrock utmålat henne som en farlig häxa. Den ende som vill sköta om henne är den homosexuelle sjuksköterskan Tyler och det blir också han som får det – i de andras ögon – avskyvärda uppdraget att vårda henne. Tyler är överlycklig då han trots sin sjuksköterskeutbildning i storstaden (vilket han är ensam om att ha bland kollegerna) hittills ändå inte fått arbeta med patienter på grund av sin sexuella läggning utan blivit anvisad städuppgifter och fått springa ärenden åt de andra anställda. Nu får han ägna sig åt sitt kall och långsamt, långsamt vinner han den mentalt svårt störda, gamla kvinnans tillit.

Mala har sedan decennier slutat tala. Hon har inte haft någon som helst kontakt med människor utan enbart umgåtts med växterna, insekterna, fåglarna och ödlorna i den vildvuxna trädgård som omsluter det hus som var hennes barndomshem. Där hon fick utstå onämnbara saker som hämnd för vad modern ”gjort” fadern. Via hennes minnen får vi följa en väg tillbaka till ursprunget till hennes galenskap och isolering och dessa minnen flätas samman med den berättelse som hennes ungdomskärlek Ambrose berättar för sin son Otoh. Sonen har övertagit faderns självpåtagna uppgift att en gång varje månad år ut och år in gå till Malas hus med en korg med matvaror. Otoh blir nyfiken på Mala och på vilken historia hon och hans fader en gång delat. Hans nyfikenhet leder i slutänden till den skakande upptäckt som medför att Mala tas om hand av samhället och förs till sjukhemmet där Tyler får ta hand om henne.

Det är en skakande och plågsam historia som målas upp i en språkdräkt som är så vacker och i en omgivning så exotisk men samtidigt påtaglig att jag som läsare verkligen är där i Malas trädgård, vid hennes sida där hon sitter och gungar i den gamla gungstolen och jag känner doften av Nattens Drottning som blommar en natt per år och berusar allt och alla och drar till sig tusentals nattfjärilar och andra varelser.

 

Skrivet av Nike A E Fritz

2019-08-02

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Hem, Nike A E Fritz, Recensioner, skönlitteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.