Född på en söndag

Titel: Född på en söndag

Författare: PeKå Englund

Vid Pennan: Monic Arvidson W #ArvidsonMonic

Förlag: Norstedts

PeKå Englund, född  1968 i Örebro, har arbetat som journalist och medieproduktion. Han hade egentligen bestämt sig för att inte bli författare. Men så åkte han med som sällskap på en tioveckors skrivarkurs i New York och fastnade. 2015 debuterade han med Född på en söndag. Boken är skriven på ett underfundigt sätt, med både humor och djup tragik. Det är en berättelse som fängslar och berör. Pekå Englund är detaljrik och bygger upp en scen som för läsaren till oanade djup, i ena minuten  är det stark ångest och i nästa lättnad och glädje.

Boken handlar om Jalle. I nutid och dåtid.

Jalle har det inte lätt. Särskilt fångas jag av det första kapitlet när författaren gestaltar Jalles neurotiska mamma och hur han vänder ut och in på sig själv för att inte hamna i onåd hos henne. Med en sådan hemmiljö lär han sig förstås snabbt att fånga alla underströmmar i en situation och sedan rikta in sig på att ta rätt beslut, att vara till lags. Något som kommer att prägla hela hans liv.

Ljuspunkten är Sten, en av mammans pojkvänner. Sten bryr sig om Jalle och ger honom en smula trygghet och kärlek. Jalle upptäcker Tintinböckerna när han följer med Sten till hans jobb på bygget. Och dessa böcker följer honom sedan som ett ankare genom hela livet. Det är här han andas mellan sammandrabbningarna och hämtar styrka för att gå vidare. Via Tintin upplever han struktur och en visshet om att allt går bra.

Jalle förblir en person som i första hand bryr sig om andra och i andra hand  om sig själv.

Bäst tyckte jag om att läsa om Jalle som barn. Och den senare delen av kändes överlag mer distanserad.

I vuxen ålder är Jalle reserverad, han har svårt att tala om sig själv men hjälper gärna andra på alla möjliga sätt. Det är som om han har ett starkt behov att tillfredsställa andra, men blir ändå aldrig nöjd.

Utåt sett är huvudpersonen lyckad. Han ser allt, men låter inte sitt hjärta vekna, eller omdömet grumlas. Men han är fortfarande pojken som vill vara till lags med ett hål i sitt inre.

En kärlekshistoria får honom så småningom att inse att han åter beter sig som pojken med en nervsjuk mamma. Inte förrän han får en egen son och möter hans blick, känner han att han får ett riktigt liv.

 

Den får sju kakor av mig

Annonser
Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s