Född på en söndag

Titel: Född på en söndag

Författare: PeKå Englund

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Förlag: Norstedts

PeKå Englund, föddes  1968 i Örebro och har arbetat som journalist och med medieproduktion. Han hade egentligen bestämt sig för att inte bli författare. Men så åkte han med som sällskap på en tioveckors skrivarkurs i New York och fastnade för skrivandet.

2015 debuterade han med Född på en söndag. Boken är skriven på ett underfundigt sätt, med både humor och djup tragik. Den var svår att lägga ifrån sig, berättelsen både fängslade och berörde mig. Pekå Englund är detaljrik och bygger upp en scen som för läsaren till oanade djup, i ena minuten  är det stark ångest och i nästa lättnad och glädje.

Född på en söndag handlar om Jalle. I nutid och dåtid.

Jalle har det inte lätt. Särskilt fångas jag av det första kapitlet när författaren gestaltar Jalles neurotiska mamma och hur han vänder ut och in på sig själv för att inte hamna i onåd hos henne. Med en sådan hemmiljö lär han sig förstås snabbt att fånga alla underströmmar i en situation och sedan rikta in sig på att ta rätt beslut, att vara till lags. Något som kommer att prägla hela hans liv.

Ljuspunkten i Jalles liv är Sten, en av mammans pojkvänner. Sten bryr sig om Jalle och ger honom en smula trygghet och kärlek. En dag följer Jalle med Sten till hans jobb på bygget. Och där ligger en trave med Tintinböcker. De här böckerna följer honom sedan som ett ankare genom hela livet. Det är här han andas mellan sammandrabbningarna och hämtar styrka för att gå vidare. Via Tintin upplever han struktur och en visshet om att allt går bra.

Bäst tyckte jag om att läsa om Jalle när han var barn. Den senare delen av kändes överlag mer distanserad.

I vuxen ålder är Jalle reserverad, han har svårt att tala om sig själv men hjälper gärna andra på alla möjliga sätt. Det är som om han har ett starkt behov att tillfredsställa andra, men blir ändå aldrig nöjd.

Utåt sett är han lyckad. Han ser allt, men låter inte sitt hjärta vekna, eller omdömet grumlas. Men han är fortfarande pojken som vill vara till lags med ett hål i sitt inre.

En kärlekshistoria får honom så småningom att inse att han fortfarande beter sig som pojken med en nervsjuk mamma. Inte förrän han får en egen son och möter hans blick, känner han att han får ett riktigt liv.

 

Den får sju kakor av mig