alvernas liv

alvernas liv,
omslag Magnus Petersson

Titel: Alvernas liv

Författare: Muriel Barbery

Originaltitel: La vie des elfes

Översättning: Marianne Öjerskog

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Ni vet den där känslan av mystik och fantasi som får en att rysa av välbehag och nyfikenhet? Den fick jag när jag läste Alvernas liv av Muriel Barbery.  Den handlar om två hittebarn med sällsynta förmågor. Barnen heter Clara och Maria och de föds på samma dag, Maria i en fransk by och Clara i Italien. Och samma dag vill en ond ledare släppa lös sin ondska i världarna. Här följer ett litet utdrag ur boken;

– Berätta om den värld du kommer ifrån.

– Vad vill du veta?

–  Hur ser det ut där?

– Det är en värld av dimmor, sa han.

– Går ni omkring i dimma?

– Verkligen inte, vi ser hur bra som helst. Dimman lever, den visar det som lämpar sig och byter skepnad allt efter behov.

– Vems behov?

– Samhällets förstås, svarade han.

– Alvsamhällets? frågade hon.

– Samhällets, upprepade han, alverna, träden, stenarna, förfäderna, djuren.

– Lever alla tillsammans?

– Alla är tillsammans, svarade han. Åtskillnad är en sjukdom.

Muriel Barbery gjorde stor succé med den filosofiska romanen Igelkottens elegans 2006. Författarinnan föddes den 28 maj 1969 i Casablanca, Marocko. När hon inte skriver böcker är hon filosofilärare. Alvernas liv är den första delen av två om två flickor med speciella egenskaper.

Clara, ser ut som en människa på alla sätt, men är i själva verket häften alv, hälften människa. Den andra flickan, Maria, är till hundra procent en alv men ser ut som en människa. De får inte veta om sina öden förrän ett krig mellan alver och människor drar ihop sig.

Till en början känner  inte flickorna till den varanras existens men snart uppstår en telepatisk kontakt, lika enkel självklar som att du och jag skulle samtala med varandra. Clara förmedlar upplevelser och syner genom sin musik och klärvoajans som får omgivningen att skratta och gråta och Maria tillbringar helst dagarna ute i naturen där hon samtalar med både vildsvin, harar och andra väsen.

Det finns några män och kvinnor som intuitivt vet att det finns mer i världen och naturen än de kan se, som till exempel att stenarna, vinden och havet lever. Som läsare får man även inblickar i dessa personers liv vid sidan av flickorna.

Det är en trivsam läsning, författarinnan har en filosofisk och varm ton. Hon skildrar människorna och enkla vardagshändelser med stor omsorg och kärlek. Det är svårt att avgöra tidsramen för handlingen, fast å andra sidan känns det helt naturligt att tiden är svävande.

När flickorna är tio år kommer kriget allt närmare och förbindelselänken mellan de två världarna förstörs. Claras och Marias uppgift blir att kämpa mot de onda krafter som hotar både människorna och alverna. Det blir de som skapar en ny bro mellan världarna.

Emellanåt kändes det svårt att hänga med i skeendet, Muriel Barbery älskar att beskriva och gotta sig i detaljer och förnimmelser, romanen skulle göra sig ännu bättre med lite mindre beskrivningar och mer av de faktiska händelserna. Det jag gillar mest med boken är fantasin och författarinnans förmåga att gestalta livet bakom den stora stenen i skogen.

Boken får åtta kakor av mig

Advertisements
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s