Att skriva – en hantverkares memoarer av Stephen King

Att skriva - en hantverkares memoarerTitel: Att skriva – en hantverkares memoarer
Författare: Stephen King
Förlag: Bra böcker

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Det här är en lite äldre bok (år 2000) om konsten att skriva av skräckmästaren själv. Den har blivit något av en klassiker i genren och många som vill skriva bestsellers eller som bara är intresserade av författarens mer privata liv brukar rekommendera den. Jag har läst den här boken för många år sedan, men har nu läst om den. Då var jag inte så driven i mitt eget skrivande och kunde nog inte riktigt ta till mig alla tips. Jag är glad att jag tog mig tid att göra det – jag brukar inte läsa om böcker – men nu tror jag att jag var mer mogen att ta till mig innehållet.

Boken är lättläst och är indelad i flera delar. Den första delen handlar om författarens barndom och även som ung vuxen, han gifter sig tidigt och får barn. Han beskriver ingående sin relation till det skrivna ordet, om sina första alster och sin spik där han hängde upp alla refuseringsbrev han fick i början. Han berättar om sina förebilder, och de första idéerna till olika texter, till exempel hur han kom på sina första noveller. Sedan kommer han till Carrie, som blev romanen som ledde till hans genombrott.

I de två följande delarna kommer tips som handlar om verktygslådan och själva skrivandet. Om vikten av att ha ett bra ordförråd och vara ärlig med sin text och sina karaktärer. Han förskönar inte skrivandet eller pratar om gudomlig inspiration, utan man ska sätta sig ner att skriva helt enkelt. Det enda som är magiskt är den tankeöverföring som sker mellan författaren och läsaren genom det skrivna ordet, anser han.

Stephen King liknar en berättelse vid en fossil i marken att gräva upp, och det är upp till författaren att få upp så mycket av den som det bara går utan att ha sönder den. Han tycker inte att beskrivningar bör vara för utförliga (till exempel att för noggrant återge karaktärers kläder) – för även om det börjar i författarens fantasi så avslutas de hos läsaren. Läsaren lägger till själv det som fattas. Och om liknelser i böcker tycker han så här: ”När liknelsen är välfunnen ger den oss samma glädje som att skymta ett välbekant ansikte mitt i en hop av främlingar”.

Stephen King skriver också fint om sin fru Tabby och om sitt vardagsliv, om att sitta framför datorn flera timmar varje dag i skrivarfaser och om promenader, avbrott och förtretligheter. Men de senare ser han på med jämnmod och skriver: ”Trots allt är det ju sandkornet som letat sig in i ostronskalet och skaver som skapar pärlan … ”

Boken är bra faktiskt och får åtta kakor, trots att den har några år på nacken. Är man ett stort Stephen King-fan kan man ju strunta skrivartipsen och ha stor behållning av den ändå – man får väldigt generöst ta del av författarens liv, både det positiva och det svarta, svåra. Det känns väldigt uppriktigt faktiskt, även om språket ibland är för brutalt för min smak.

Är man en skrivarjunkie som jag, så finns en del handfasta råd, men en del känns mossigt. Det har ju hänt mycket med ny teknik, bloggar och sociala medier och sådant som inte alls behandlas i boken. På något vis känns författarens barndom väldigt avlägsen och dagens barn och ungdomar, som växer upp i ett helt annat medielandskap, har nog svårt att känna igen sig. Men för den något äldre nybörjaren håller boken bra än. Och råden att både läsa och skriva mycket, för att bli bra, är nog tidlösa.

Det här inlägget postades i Biografier, Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s