Dosan av Helena Sigander – Gästblogginlägg av Monic Arvidson W

Idag gästbloggar Monic Arvidson W med en bokrecension. Monic har skrivt boken Minnas hemlighet, som tidigare har blivit recenserad här på bookiecookiez och nu är det således hennes tur att recensera någon annans bok.

Titel: Dosan, Helga Gregorius berättelse
ISBN 978-91-980613-1-4
Författare: Helena Sigander
Förlag: Exilium förlag, 2013
Genre: Roman

Boken handlar om Helga, kvinnan i Hjalmar Söderbergs bok ”Doktor Glas” och Bengt Ohlssons roman, Gregorius. Helga gifter sig med prästen Gregorius men önskar sig i själva verket ett helt annat liv. Hon vill utbilda sig, vara modern, ha ett liv i frihet med en man hon älskar. Gregorius är änkeman, gammal och krumryggad med längtan efter ett barn att vårda och leka med. Hans förhoppning är att unga Helga kan ge honom detta. Helga är förtvivlad, hon älskar ju Karl-Evert. Helena Sigander har liksom många av oss funderat på vem Helga egentligen var och vilka tankar hon kan ha burit på. Att det tillkommit nya namn visar klart att detta är en egen berättelse om Helga. Inte en direkt fortsättning på Hjalmar Söderbergs roman. Till exempel heter hushållerskan inte Märit som i Hjalmar Söderbergs roman, utan Astrid och Gregorius avlidna hustru blir här utan namn.

Boken känns som en naturlig fortsättning på Bengt Ohlssons, Gregorius, när det gäller språk och rytm, författaren lyckas väl med att förmedla en sekelskifteskänsla. Och äntligen får man veta mer om Helga.

Det är en stark berättelse som berör, den suger med en in i både miljö och handling. Om förändringens vindar och om kvinnors kamp för rösträtt, om Norges och Sveriges skärmytslingar. Till tidsandan hör också smygande influenser av fascism, till exempel tror Doktor Glas på ett ”framtida rent samhälle”. Att den är skriven i ett jagperspektiv, förstärker känslan av att vara där, på plats.

Många är för en utveckling i samhället men som vanligt bara till det yttre. Till exempel visar Karl-Evert att han i grunden inte tror på en yrkesarbetande kvinna, endast samvetsäktenskap. Andra dilemman är tidlösa: att få ett första jobb utan tidigare erfarenhet är ett ständigt problem antingen det är 1900-tal eller 2000-tal.

Gestaltningen av Helga är fin, läsaren får dela Helgas okunskap, drömmar och kärlekstörst. Men också hennes värme och sinne för humor. Som läsare delar jag hennes pina över att ständigt befinna sig i underläge. Hon är vek och mesig när hon låter sig hunsas av män som alltid ”vet bättre”. Ibland blir hon bara för undfallande som till exempel när hon inte står på sig och får gå in på biblioteket och läsa böckerna där.

När Helga ställer sig utanför Karl-Everts fönster för att bevaka honom är det som att slungas in i Hjalmar Söderbergs bok där Doktor Glas i smyg iakttar den avskyvärde prästen Gregorius.

Hennes romanser med Karl-Evert och Fritz känns trovärdiga och gripande. Relationen med sysslingen Karolina däremot blev jag lite fundersam till. Hon är så klok Helga, varför säger hon inte till släktingen att rycka upp sig och skapa sig ett liv någon annanstans? Även om Helga inte gör det själv så borde hon kräva det av Karolina som är både äldre och mer livserfaren. Karolina ger intryck av att kunna ta vara på sig själv men plösligt är det hon som är svag …

Presentationen av doktor Glas var en träffsäker beskrivning av en människa, tyngd av sorg, på gränsen till galenskap och fylld av hat mot prästen och lättfotade kvinnor. Här gör författaren Glas mer mänsklig, än både Hjalmar Söderberg och Bengt Ohlsson när hon beskriver doktor Glas saknad efter sin älskade fästmö. Driven av sorg funderar han på att ta sitt eget liv med de piller han har i sin dosa. Så småningom för han över användandet av de dödliga tabletterna till prästen Gregorius, prästen som vill ha sinnlig kärlek och till på köpet av en ung kvinna som påminner doktor Glas om hans älskade Cecilia.

Upplösningen är urbra. Doktor Glas är rena rama monstret, viken psykopat, vilket svek mot Helga! Då först förstår man också att Karolina verkligen hade råkat illa ut hos doktor Glas. Innan var det oklart om hon överdrev, fantiserade eller ljög.

Berättelsen är full med aforismer som ger ytterligare en dimension. Till exempel: ”orden faller i en rad som om de samtidigt skrivs ned på prov och kan suddas ut och bytas till något mindre trivialt.”

Astrid är en gåta – vem är hon egentligen och vad är det för man hon talar om? Är det Gregorius som haft henne som älskarinna? Eller är det doktor Glas? Jag skulle vilja veta mer om henne i nästa bok.

Gregorius och doktorns relation är underlig. När de träffas verkar de trivas rätt bra ihop? Eller är det spel? Doktor Glas avskyr Gregorius bara för att han inte beklagade sorgen när Doktor Glas älskade fästmö gick bort, men varför avskyr Gregorius doktor Glas? Det är som om de har en hemlighet ihop …

Detta är en bok du måste läsa. Jag ser fram emot nästa bok om Helga.

Monic Arvidson W

Annons