Vid dödens sjö av Matt Whyman

Vid dödens sjö, av Matt Whyman

Vid dödens sjö, av Matt Whyman

Titel: Vid dödens sjö (originaltitel: The Wild)
Författare: Matt Whyman
Översättning: Aase Berg
Förlag: Bonnier Carlsen

Inlägg skrivet av Johan Lindbäck

Den här boken skildrar livet kring Aralsjön, vars ödeläggelse har skapat en miljökatastrof av enorma mått. I handlingens centrum står de båda bröderna Alexi och Misha.
På den saltöken som nu finns där sjön en gång låg söker olika rivaliserande ungdomsgäng efter det enda som kan ge dem pengar: Nedfallna delar från ryssarnas raketuppskjutningar. Kampen mellan de olika ungdomsgängen är hård och skoningslös. Mitt i den hårda kampen för brödfödan drabbas Misha av svår sjukdom och enda räddningen är att komma bort ifrån det katastrofdrabbade området.

Tanken att skriva en skildring av den miljökatastrof som drabbat området kring Aralsjön, vars yta hela tiden minskar på grund av misslyckade försök med konstbevattning och vars tidigare sjöbotten är fylld av resterna av farliga kemikalier känns nytänkande. Jag har läst många böcker där människan mot naturen är temat, men få av dem känns som att de verkligen bidrar med någonting nytt. Matt Whyman lyckas även undvika misstaget att moralisera. Han skildrar händelserna som de sker utan att skriva läsaren på näsan. Det är läsaren själv som får stå för funderingarna. Det är något som fler författare borde lära sig. Ytterligare ett stort plus i sammanhanget är att boken är av alldeles lagom längd. 188 sidor räcker gott och väl för att berätta en spännande och tankeväckande historia. För spännande är det hela vägen.

Vad som dock är mindre bra är att man aldrig riktigt får lära känna några andra personer än de båda bröderna. Övriga karaktärer blir aldrig mer än statister. Det är tråkigt, för flera av dem verkar faktiskt intressanta. En annan nackdel är att det blir mycket tell istället för show. Författaren låter berättarjaget berätta väldigt mycket rakt ut istället för att gestalta det. Utan tvekan har tanken varit att skriva en så kallad brevroman, men jag tror att den hade vunnit på att innehålla litet mer gestaltning istället. Allt som allt blir betyget dock åtta kakor av tio. Det är spännande, rörande och skrämmande, och det känns inte som att man redan läst det åtskilliga gånger tidigare.

Det här inlägget postades i Hem, Johan Lindbäck, Ungdom och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s