Titel: I ensamhetens väntrum
Författare: Åsa Älvebrand
Förlag: Ordberoende förlag
Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.
Här kommer ett kompistips om en liten diktsamling som skrivits av en författarkollega till mig på Ordberoende förlag. Författarinnan Åsa gör kanske ett bräckligt intryck vid första anblick men är en stark person. Hon blev helt oprovocerad nerslagen bakifrån av en okänd person på väg hem en kväll i oktober 2010. Han krossade hennes axel, där hon nu har en protes inopererad, och han slog ut hennes tänder. Åsa har också sjukdomen SLE, en kronisk sjukdom, som har gjort att hon åkt in och ut på sjukhus i hela sitt liv.
När jag träffade Åsa berättade hon att hon läser en dikt varje kväll innan hon somnar. Och hon skriver ofta på sina egna och har ett block och en penna vid sängen när hon sover. Därför älskar jag förordet i boken extra mycket. Det börjar:
”Orden vilar i min mun som söta jordgubbar
när jag vaknar.
Jag smakar på dem en stund
innan de förankrar sig i mitt medvetande.”
Dikterna i den här boken är fina i sin nakna enkelhet och de flesta rimmar faktiskt. På slutet är det några haikudikter. Åsa visar upp sin ensamhet och oförmåga att ibland förstå livet. Hon uppskattar det lilla och tänker på lyckliga stunder.
”Livet är vackert men ogripbart
som rökstrimmor från nysläckta stearinljus”
Det finns både hopp och tjocka strimmor av svärta i texterna.
”Ett rosa skimmer vill jag vara
mellan kala träd
som böjer sig för vindens sus,
ett rosa skimmer som lyser upp
betongens skönhet
bland stadens tysta hus
Men,
ett brustet hjärta vet sin plats
i morgonsolens ljus.”
bookiecookiez 