Böcker på stranden

DSC_0712

Åkte på semester med tio böcker i packningen. Lite väl optimistiskt kanske. Jag (Catrine) skrev nämligen så mycket på egna manus att jag bara hann läsa fyra, men dessa fyra var väldigt bra. Så bra att huden på min rygg övergick i ilsket röda toner. Tiden går ju så fort när man är uppslukad. Eftersom böckerna inte är helt nya låter jag dagens inlägg mer bli en klump av tips än några djuplodande analyser.

Springfloden blev min första bekantskap med Cilla och Rolf Börjlinds författarskap. Förväntningarna var höga eftersom paret framförallt är kända som författare till filmmanus. Förutom en mängd Beckfilmer har de skrivit den galet spännande serien Graven som höll mig klistrad framför tv:n för ett antal år sedan. Jag som gillar när böcker är filmiskt berättade såg fram emot att få se intrigen spelas upp som målade bilder framför mig. Det gjorde den inte. I början stack inte boken ut det minsta från mängden av deckare. Periodvis var det dessutom lite väl brutalt för min smak och jag fastnade aldrig för huvudpersonen Olivia Rönning. Hon är envis, men verkar ganska korkad. Som elev på Polishögskolan jobbar hon med ett gammalt ouppklarat mordfall på Nordkoster. En gravid kvinna blev begravd till huvudet i sand och lämnad att drunkna i den stigande springfloden. Parallellt med Olivias sökande efter underlag till sitt elevarbete får vi följa en grupp uteliggare, varav vissa utsätts för mycket rå misshandel. Berättelsen som från början inte alls lyckades hooka mitt intresse växte ju längre in i handlingen jag kom, speciellt när romanfiguren Tom Stilton började ta allt större plats. Mycket skickligt knyts en mängd trådar allt tätare samman och det blir riktigt spännande. Nästa bok i serien står och väntar i bokhyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Springfloden är intelligent sammanfogad, har vissa sköna romanfigurer och en ton som skiljer sig från mängden. Det blir hela 7 kakor i betyg.

Gisslan, skriven av Lee Child, blev nästa pocket på tur. Precis som i den bok jag tidigare har läst av författaren rör det sig om en ganska intetsägande intrig, en underbar förmåga att skapa spänning och en hjälte som jag blir lite kär i. Det var han, den stentuffe Jack Reacher, som fick mig att stoppa ned den här romanen i packningen och jag blev inte besviken. Det bästa är att Reacher är smart, bra på psykologi och hela tiden tänker ett steg längre än andra. Den mannen har verkligen allt som jag vill att en cool hjälte ska ha. I den här berättelsen blir han oskyldigt indragen i ett gisslandrama som visar sig handla om något större än han trott från början. Intrigen är mycket spännande och mycket tät i bokens första tredjedel. Därefter börjar bristerna i trovärdighet bli så stora att jag inte längre kan förlåta dem, trots att allt annat är så bra. Läs Gisslan om du längtar efter en riktig bladvändare och kan stå ut med att romanfigurerna inte alltid reagerar realistiskt. Mitt betyg blir 6 kakor.

Ovan nämnda böcker är bra, men resans skönaste läsning levererades i form av internationella bästsäljaren Tänk på ett tal. Amerikanen John Verdons debutbok imponerar på flera plan, men framförallt med sitt psykologiska djup. Dessutom finns det en gåta att lösa, ett mycket välskrivet relationsdrama mellan huvudkaraktären Dave Gurney och hans fru samt möjlighet att se personlig utveckling hos Gurney. Berättelsen inleds med att denne pensionerade kriminalare blir kontaktad av Mark Mellery som behöver hans hjälp. Mellery, som är en gammal bekant, har fått ett brev som avslutas med uppmaningen att tänka på ett tal. Spontant tänker han då 658, varefter han öppnar ett mindre kuvert där han finner just detta tal. Det kommer fler brev. Mellerys rädsla stiger och spänningen skruvas åt …

Jag uppskattar när de deckare/spänningsromaner/thrillers jag läser antingen grundar intrigen på en bra idé, lyckas skapa sköna karaktärer, presenterar unik berättarröst, ett bra kärleksdrama, levande miljöskildringar, spänning eller psykologiskt djup. Det är dock sällan en bok lyckas på alla dessa områden. Just därför var det så härligt att läsa Tänk på ett tal och det är ingen tvekan om att betyget blir skyhögt. Här snackar vi 9 kakor!

Jag tänker avsluta med en helt annan genre, eftersom jag under mina två semesterveckor även hann läsa Rocky volym 22 av Martin Kellerman. Denna gång bjuder min favoritseriehund på ovanligt många reflektioner över barn, ensamhet och döden. En (ålders)kris kan genomgående anas i berättelsen där han så småningom genomgår ett uppbrott från den yngre flickvännen. Jag kan bara konstatera att skickligheten som serietecknare fortfarande höjs till nya nivåer för varje album. Skämten blir dessutom intelligentare och vassare. Skillnaden jämfört med de första albumen är enorm. Rocky har blivit mer sympatisk och smart med åren, utan att det på något sätt har gjort honom mindre underhållande. Jag skrattar högt flera gånger. Under läsning händer det nästan bara i samband med Rocky. En skön omväxling till alla läskiga mord och kriminalgåtor. Det är svårt att sätta betyg på ett serier, men Rocky står fortfarande i en klass för sig och jämfört med tidigare album är det här ett av hans bästa. Måste helt enkelt lägga fram 9 kakor för skicklighet, högt underhållningsvärde samt för sköna reflektioner om aktuella händelser och om livet.

På planet hem läste jag Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Vad jag tyckte om den får ni veta senare.

Fotoblogg som illustrerar mitt eget skrivande under semestern finns här.

Allt gott!
/Catrine Tollström

Det här inlägget postades i Catrine Tollström, Deckare och thrillers, Hem och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s