”Sveriges Pompeji Sandby borgs öde” av Kim M. Kimselius

Roslagstext 2015
ISBN 978-91-86485-53-5
Vid pennan Lisa Rodebrand

Redan i första meningen överröstas vågornas brus av stridslarmet. Första kapitlet ger en föraning om det våldsamma slutet. Platsen är Sandby borg på sydöstra Öland, inte långt från byn där jag växte upp. Där har jag badat i havet många gånger, varnad för de farliga strömmarna som lurar utanför den långgrunda sandstranden. Gömd under grästuvorna ligger en fornborg vars utgrävningar bara har börjat. Där utspelade sig en massaker och skeletten ligger fortfarande kvar, inte långt under markytan. Arkeologerna vet ännu inte vad som hände. Varför har de ihjälslagna människorna inte begravts och varför har borgen inte plundrats på värdeföremål?

Fascinerad som jag är av platsen och dess öde, kunde jag inte låta bli att läsa Kim M. Kimselius äventyrsroman. Historien gör mig inte besviken. Huvudpersonerna Ramona och Theo använder sig av en magisk månsten för att resa tillbaka i tiden och ta reda på vad som hände. Det är en farlig resa och redan från början anar de att de kanske borde ha låtit bli. Kanske var det också ett misstag att ta med sig den impulsiva arkeologstudenten Amanda som väcker så mycket uppmärksamhet med sitt röda hår och sin sprudlande personlighet.

Theo, Ramona och Amanda hinner med en rad äventyr medan tidpunkten för massakern närmar sig. De träffar tvillingarna Saga och Manne (två tonåringar som är barn till hövdingen Yngve) och lillebror Agnar som kommer ut på för djupt vatten. De möter även de starka kvinnorna vars uppgift är att försvara borgen medan männen är borta i fjärran land. Den färgstarka Amanda får på nära håll uppleva vad ett brudrov är, något som kommer att förändra henne i grunden.

Boken är skriven i tredje person imperfekt och perspektivet skiftar mellan de olika personerna. När författaren kliver in i personernas tankar kommer man nära karaktärerna och lär känna dem. Ibland skiftar perspektivet för ofta för min smak. Jag skulle ha föredragit att man höll sig till en och samma karaktär genom en hel scen.

Språket är enkelt och lättläst. Det händer saker hela tiden och boken är en riktig bladvändare. Den är som gjord för sträckläsning. Gott om cliffhangers gör att det är svårt att lägga texten ifrån sig. Det finns några infodumpar där dialogen inte flyter så smidigt. Ibland får jag en känsla av att karaktärerna pratar för att berätta saker för läsaren. Men för det mesta flyter det på fint. Då och då stannar författaren upp för att beskriva personernas kläder. Varje gång blir jag road av det och undrar var denna besatthet av kläderna kommer ifrån? Är det författarens eget intresse eller ett svar på önskemål från läsarna? Samtidigt som det kan vara intressant att få veta vad de hade på sig bromsar det upp händelseförloppet.

Mitt samlade omdöme är att det här är en riktigt spännande historia. Det är också skönt att författaren inte väjer för att ta upp blodiga och omskakande händelser, även om läsarna är unga. Innan resan tar slut har huvudpersonerna fått gå igenom en hel del. För alla er som är fascinerade av Sandby borg, eller bara vill läsa ett spännande äventyr, kan jag varmt rekommendera boken.

/Lisa Rodebrand