Jag vill Leka! Jag vill Leka!!

Jag vill Leka! Jag vill Leka!!

Titel: Jag vill Leka! Jag vill leka!!

Förlag: Vintana

Vid pennan: Monic Arvidson W

Allt går att leka med, menar huvudförfattaren Inger Norberg i boken, ”Jag vill leka, jag vill leka!!”

Efter att ha läst den måste man nog hålla med. Vilken enorm uppfinningsrikedom och fantasi som gömmer sig här bland bladen. En glasspinne och en blyertspenna blir en midsommarstång, korkar och trådrullar små dockor, trädlav blir trollskägg. Inger Norberg, som är huvudförfattare, växte upp i en liten by i Lappland. Hon har tidigare bland annat gett ut Rasmus leker med elden som hon skrev ihop med Jan Ove Ulstein från Norge.

Inger Norberg hade tidigare bokförlaget Fimafeng tillsammans med fyra andra från Sverige, Norge, Finland, Danmark, och där gav de ut Charlotta Björnulfsons bok Älvis och Elvy. Att ge ut böcker på olika språk i Norden var en idé som de fick på Biskops Arnö, där Inger var med och ledde kurser i skrivande under ett par år. Fimafeng gav även ut En annorlunda dag. Hon var redaktör för de böcker, som kom på Fimafeng. Inger berättar att det var mycket jobb med att korrekturläsa på övriga nordiska språk, som hon ju egentligen inte kunde. Även Ille från det sista isflaket kom ut på Fimafeng.

I boken Jag vill leka! Jag vill leka!! småpratar hon med läsaren om hur det var att växa upp när hon var barn. Om deras lekar och vardagsliv. Hon och hennes kamrater fick mestadels hålla till utomhus och det verkar inte som om de hade en tråkig stund. Även det tråkiga blev ett nöje. Barnen fick hjälpa till med arbetet, men hade lekpauser där fantasin sprudlade. Till exempel när potatisen skulle plockas. När mandelpotatisen hade blommat klart, efterlämnade potatisblommorna gröna runda knoppar, lite större än en stenkula. Dessa  spetsade barnen på vidjor från björk och när de slog de mjuka vidjorna i luften med rätt schwung, så kunde de åka iväg ganska långt. Knopparna som kom längst vann.

 Skratten ligger på lur i flera avsnitt. Bland annat i stycket om Saras restaurang, där man som läsare får följa ett barns lek och monolog i arbetet på matserveringen: ”Servitriserna hade ett jättehårt jobb den här dagen. Men knappt hade de hunnit blinka, så kom faktiskt en häst in:

”- Goddag, goddag, goddag! Mitt namn är Galoppis! Och så tog han det som trollen hade kastat omkring sig och tuggade i sig det.”

Det märks att Inger har  arbetat som litteraturpedagog på Svenska barnboksinstitutet. Pedagogiken går som en röd tråd i boken. Budskapet är att leken är värdefull på många sätt. Minns ni hur man lekte olika yrken? Doktor, frisör, lärare, murare, etcetera. Lekar som är en bra träning inför framtida val.

Illustratörerna och medförfattarna Helena Hedström och Charlotta Hedström som även har formgivit boken bidrar med färgstarka och detaljrika illustrationer och fotografier. Dessutom får man ta del av deras berättelser från sin barndoms lekar på 70-talet och med egna barn och syskonbarn.  I ett avsnitt berättar Helena om hur hon och hennes tvillingsyster Charlotta, lekte ”Allra käraste syster.” Till en början själva, men så småningom deltog även Charlottas döttrar.

Charlotta skriver om ett trevligt minne från när hon och Helena var tre eller fyra år. De var på en skogspromenad med sin mamma och hennes väninna. Mitt under promenaden stannade väninnan, rafsade i en buske  och sa. ”Det här är minsann inte vilken buske som helst.” I nästa stund hade hon till Helenas och Charlottas stora förtjusning plockat karameller från busken.” Händelsen blev sedermera upptakten till en utvecklad ritual med en godisgran till Charlottas barns och kusins stora förtjusning.

Förslagen på olika lekar är oändliga, här radar jag upp några som jag fastnade mest för.

* Leka troll i skogen. Skogen bjuder både på skägglav och ”trollsmör”, kottar och mossa. Vad sägs om att klä ut sig och bo i en trollgrotta? Eller göra kaniner och burar av material från skogen?

*  Om att klä ut sig, uppträda och berätta. Ett helt kapitel om anledningar att klä ut sig, dramatisera, leka att man är någon annan, eller att berätta sagor och regissera.

* Skuggteater. Så gör du skuggfigurer på väggen en regnig dag.

* Att göra radioteater. Underbara tips. Låt publiken blunda, berätta sedan samtidigt som du skapar ljudeffekter av saker du har omkring dig.

* Bilderboktips för lekar i naturen.

* Kalas. Gamla och nästan bortglömda lekar som inspirerar och känns nytt.

Många lekar minns jag som barn; klippdockor, gissningslekar, och klappramsor. Andra är nya för mig. Fiffiga lekar som jag kommer att introducera för barnbarnen.

2013 bildade Helena Hedström och Inger Norberg bokförlaget Vintana. Där ger de ut sköntlitteratur som de skrivit själva och fackböcker. Helena är medlem i Svenska tecknare och Illustratörcentrum.

Till en början tyckte jag att bokens text inte vände sig till barnen och att det var ett minus. Det här är inte en bok som en tio-åring lånar på biblioteket eller önskar sig, tänkte jag. Men efter att ha läst den ordentligt kom jag underfund om att det inte heller är meningen. Det är vi vuxna som ska inspirera barnen till lekar, utmana deras fantasi och föreslå lekar eller tankesätt. Vi behöver leda tillbaka dem till eget skapande bland kottar och kastruller.

Jag konstaterar att lekarna egentligen inte har förändrats mycket på fyrtio år. Ett maskeradfotografi från 40-talet kunde lika gärna godkännas som förra årets fest. Fast en sak ser man inte skymten av i böckerna. och det är datorer. Inte en rad om elektronhjärnor, digitala spel, mobiltelefoner eller Ipads. Jag måste erkänna att det känns skönt. Visst har digitala spel mycket att ge, men att springa ute och leka fasstagare, polis och tjuv eller bygga trädkojor, tycker jag slår det mesta. Och det vågar jag säga eftersom jag gillar både och. För sluta leka, det vill jag inte och det är väl det som boken vill förmedla. Lek! lek mera!!

Jag ger boken åtta kakor.