Outlander del 2 och 3 av Diana Gabaldon

sländasjofararnaTitel: Slända i bärnsten + Sjöfaranran (del 2 och 3 i Outlander-serien)
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bra böcker

Inlägget skrivet av Nathalie Sjögren

Jag tänkte i det här inlägget recensera två böcker, då jag på kort tid har läst ut dem och därför att de hör ihop. I och med att jag slår ihop dem kan jag lättare jämföra och diskutera dem. Obs! Om du inte har läst den första boken förekommer det spoilers nedan. Det finns även spoilers inför den andra boken i och med recensionen av del tre.

Slända i bärnsten är bok nummer två i Gabaldons Outlander-serie. En serie som handlar om Claire, en kvinna från 1945 som råkar resa tillbaka till 1700-talets Skottland. Väl där möter hon Jamie som hon gifter sig och blir förälskad i – i den ordningen. Vill läsa mer om första delen hittar du min recension här.

I slända i bärnsten är Claire tillbaka i sin egen tid och tjugo år har gått. När hon lämnade Jamie i förra boken var det för att rädda sitt eget och deras barns liv. Hon återvände till Frank, sin man på 1900-talet, och födde där en dotter. Nu återvänder hon tillsammans med sin dotter till Skottland för att med hjälp av en historiker ta reda på vad som hände med de män som stupade i en strid tillsammans med Jamie. Överlevde någon av dem?

Berättelsen varvar dåtid med nutid. Claire avslöjar var sin dotter att Frank inte är hennes riktiga far utan Jamie är, en man som levde 200 år tidigare. I och med detta återberättar Clarie sin historia då hon och Jamie försöker stoppa den skotska resningen mot den engelska kungamakten och på så sätt förhindra ett fruktansvärt nederlag för de skotska klanerna. Detta för dem till 1700-talets Frankrike och intriger bland det franska hovet.

Diana Gabaldon beskriver själv den här boken som två delar i dåtid omringad av nutid. Den börjar i Skottland 1968 och avslutas där, medan mittdelen utspelar sig på 1700-talet. Det är intressant att följa huvudkaraktärerna, men själva historien är lite långsam och det är lite för mycket byråkrati. Som läsare vill man att det ska gå fortare och det känns som en hel del av boken kunde strykas för att få upp tempot. Speciellt delen då de befinner sig i Frankrike. Visst är det spännande att få läsa om hovet i Versailles och Gabaldon är bra på att förflytta läsaren rakt in i handlingen med rätt typ av beskrivningar, men som sagt det blir lite långrandigt. Ändå läser man vidare, för man misstänker att det kommer att bli spännande och man vill veta hur det går i det ödesdigra slaget som boken leder upp till. Boken får sju kakor av tio.

Sjöfararna är uppbyggt lite annorlunda. Den börjar på 1700-talet och den här gången får man inte bara Claires perspektiv, utan även Jamies. Deras historier löper parallellt tills de slutligen möts och ett nytt äventyr tar vid. Gabaldon har beskrivit den här boken som en hårfläta, där den ena berättelsen överlappar den andra och flätas fram till ett gemensamt slut. När Claire inser att Jamie överlevde det stora slaget kastar hon sig igenom stenarna igen för att söka upp honom. Hon hamnar då 20 år senare från den tid då hon lämnade 1700-talet och mycket har hänt – både med henne själv och med Jamie. De hamnar i konflikt med engelsmännen igen och tvingas fly från Skottland vidare till Karibien.

Den här boken har mer fart i och det händer ständigt nya saker som smidigt för historien framåt. Den får också ett bättre djup när man får läsa Jamies version och inte enbart Claires. Dock finns det vissa partier som inte dramaturgiskt bra. När någonting händer med Claire beskriver hon det lite otydligt och man får inte alltid förklaring till vad som egentligen händer förrän efteråt, när hon pratar med det med någon annan. Detta är genomgående i alla böckerna och sänker tyvärr betyget. Sjöfararna får sju kakor av tio.

Ändå är det något med dessa böcker som jag har fastnat för. Det är inte perfekt uppbyggda och planteringarna är lite röriga. Ibland avslöjas svaren ganska långt senare och man får hålla reda på vilka alla personer är, då det ibland dröjer innan de dyker upp igen. Men det är just äktheten i det historiska skildringarna som är intressant, och kärlekshistorien mellan Jamie och Claire. Jag saknar ibland mer tydligt hur Claire känner sig och hur hon reagerar kring saker och ting, men karaktärerna runt omkring är intressanta och färgrika. Är man det minsta intresserad av historia,speciellt 1700-tal, ska man absolut läsa den här serien. Hittills har Diana Gabaldon skrivit åtta böcker om Claire och Jamie och hon skriver nu på den nioende.

Om nathaliesjogren

Den nåltovande skräckförfattaren. Jag skriver böcker och är ullkonstnär.
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Historiska romaner, Nathalie Sjögren och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s