Grim Förlag, 2013
ISBN 978-91-980989-6-9
Vid pennan Lisa Rodebrand
Joanna Björkqvist har skrivit en varm vardagsskildring om relationen mellan mor och dotter. Boken handlar om Saga som har fått sitt första barn. Det är en livshändelse som hon vill dela med sin mor. Dessvärre dog Solveig i en trafikolycka när Saga var tonåring. Men kärleken mellan mor och dotter är så stark att den trotsar alla hinder. Av sin moster får Saga tre gamla dagböcker som Solveig skrev under Sagas första år i livet. Saga bestämmer sig för att läsa en dagboksanteckning varje dag. På så sätt får hon ett samtal med sin mor och kan spegla sitt eget liv i hennes. Föga anar hon att mörka familjehemligheter kommer att avslöjas när hon läser dagböckerna.
Det är med en viss tveksamhet som jag öppnar boken. Kommer jag som är singel och barnlös att få ut något av en sådan här bok? Men efter att ha läst boken kan jag varmt rekommendera den. Om du är mor eller dotter spelar ingen roll. Det här är en finstämd och allvarlig berättelse som går rakt in i hjärtat.
Närmare dig bjuder på en mjuk vardagsrealism med feelgoodkänsla. Det är verkligen vardagsmys och om man får vara krass så händer det inte särskilt mycket. Även om Saga är en orolig och nervös person som ibland förstorar upp problemen, och även om hon ibland balanserar på gränsen till att bli deprimerad, så blir den här boken aldrig deppig. På något sätt lyckas den vara både optimistisk och rofylld. Jag tror sällan att jag blivit så avslappnad av att läsa en bok. På ett bra sätt. Mellan raderna finns ett lugn och en trivsam tystnad.
Boken är uppdelad i datum, snarare än i kapitel, och Solveigs dagbok är markerad med kursiv stil. Vanligtvis brukar jag vara emot kursivering i längre stycken eftersom det gör texten svårläst. Men i det här fallet tycker jag att det är okej eftersom Solveigs dagboksanteckningar är relativt korta. Det är Sagas reflektioner kring anteckningarna och hennes jämförelser med sitt eget liv som får breda ut sig och ta plats. Det är skönt att boken fokuserar på relativt få personer och att familjen får stå i fokus. Jag hinner lära känna personerna i boken.
Jag blir alltid imponerad när någon lyckas bra med att skildra vardagen utan att det blir trist och långtråkigt. Jag tycker om alla de små vardagliga detaljerna i texten. Med små ledtrådar som knappt märks plockar författaren fram tid och plats för händelserna. Fastän miljöbeskrivningarna varken syns eller märks skulle jag vilja påstå att de är någonting alldeles extra. Här visar författaren sin skicklighet.
Boken är skriven i tredje person imperfekt och följer för det mesta Sagas perspektiv. På några ställen finns det märkliga perspektivbyten, tankehopp där man plötsligt får veta vad någon annan person tycker eller tänker. För det mesta är dock perspektivbytena tydligt markerade med en blankrad och man får sedan följa samma persons perspektiv genom hela stycket.
I boken finns tyvärr en del exempel där berättandet tar över och gestaltningen blir lidande. I stället för att berätta att ”Michaela hade alltid ett hoppfullt sätt att se på verkligheten” kan man låta det framgå av vad hon säger och gör. En annan brist är att alla personerna låter ungefär likadana i dialogerna. Eftersom de var och en har tydliga personligheter borde också varje individ få en egen röst.
Jag vill avsluta med att tacka författaren Joanna Björkqvist för att hon satte den här boken i min hand och bad mig recensera den. Det är inte den sortens bok som jag skulle ha valt själv. Men det är en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan.
Jag ger den här boken åtta stora kakor av tio möjliga. Läs den sakta och passa på att njuta av alla de små vardagliga detaljerna, av lugnet och av den trivsamma tystnaden mellan raderna.
/Lisa Rodebrand
bookiecookiez 