Utgiven av Lindia HB 2012
ISBN 978-91-980657-0-1
Vid pennan Lisa Rodebrand
Ferrum har jag fått från Helena Trotzenfeldt som liksom jag själv är egenutgivare. Vi träffades på Världens Längsta Bokbord i Stockholm och kommer också att ställa ut våra böcker tillsammans på Sci fi world i Stockholm den 30 november till 1 december.
Ferrum utspelar sig både i den nära framtiden och i historisk miljö. Den visar hur trådar ur det förflutna kan få efterverkningar in i framtiden. Som dystopi visar den hur illa det kan gå när en myndighet får alltför stor makt i samhället. I det här fallet är det Enheten för Rikets Säkerhet, ERS, som har all makt över svenskarnas personuppgifter, framför allt deras DNA. Problemet är att några brottslingar infiltrerat ERS redan från början … Med historien om ERS som bakgrund skulle man kunna tro att boken är en spionthriller, men tonvikten ligger i stället på personerna och deras levnadsöden. Jag vill hellre klassa boken som ett relationsdrama eller en släkthistoria än som en spionthriller.
Boken är skriven i tredje person imperfekt och perspektivet skiftar mellan de olika personerna. Då och då blir perspektivet allvetande och gör det svårt att komma nära karaktärerna. Jag skulle önska att författaren klev in i dem mera, med mer inre dialog för att lära känna dem bättre. Å andra sidan behövs det inte, eftersom handlingen är så spännande att jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Jag vill bara läsa ett kapitel till. Jag vill veta hur det ska gå och framför allt: vad som ska hända härnäst. Den här boken bjuder på en massa överraskningar.
Boken följer två huvudpersoner, Jackie som lever i Stockholm på 2020-talet och Kajsa som växer upp i Bergslagen på 1930-talet. Vad de två personerna har gemensamt är en gåta, men allt får sitt svar mot slutet av boken. Personligen blir jag mest fäst vid Kajsa eftersom jag lär känna henne mer. Kanske beror det på att boken följer Kajsa under en längre tid av hennes liv medan Jackies historia spänner över ett kortare tidsperspektiv. Boken bjuder också på flera intressanta bipersoner. Bland annat får Jackies bror, som har Aspergers syndrom, mig att skratta igenkännande flera gånger. Då jag själv växte upp med en bror med samma diagnos anser jag mig kvalificerad att säga att författaren har prickat helt rätt.
Det är en vacker och väl genomtänkt bok som jag fått i min hand. Det känns att den har arbetats om och om igen. Varje ord och mening står på rätt plats och här finns inga onödiga transportsträckor. I början av boken upplever jag att det är snabba kast i handlingen och många personer att hålla reda på, men jag kommer snart in i handlingen och det är samma personer som återkommer genom hela boken. Mitt första intryck av boken är att: Oj, vad den är lätt att sluka! Det intrycket håller i sig ända till slutet. Med sparsmakade beskrivningar, mycket dialog och massor som händer är det här en bladvändare.
Det här är kanske inget litterärt mästerverk, men det är en mycket bra historia. Den här boken läser jag för att se hur det ska gå och för att det är svårt att släppa den. Det här är bra underhållningslitteratur! Jag vill ge Ferrum åtta kakor av tio möjliga.
/Lisa Rodebrand
bookiecookiez 