Drakviskare av Lovisa Wistrand

drakviskarenTitel: Drakviskaren

Författare: Lovisa Wistrand

Förlag: Whip förlag

Recensent: Nathalie Sjögren

Baksidestext: 

”Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.

Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn.

Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?Drakviskaren är första boken i Alvblodstrilogin.”

Den här boken hade jag sett fram emot att läsa redan innan jag skaffade den på Bokmässan i år. Jag tyckte att berättelsen lät spännande. Och snacka om att den var spännande.

Boken är över 500 sidor, men det plöjer man sig igenom på ett nafs och sedan lämnas man kvar längtandes efter fortsättningen, som kommer till våren 2018.

Det första som slog mig var det lite annorlunda (för mig) sättet att skriva på. Det var korta, rappa och snabba meningar. Ibland utan subjekt. Ibland bara ett ord. Men det tog mig kanske bara några meningar och sedan var jag inne i den fartfyllda handlingen. Kanske var det just att meningarna var korta som tempot höjdes och jag läste boken i rasande fart. Kanske var det också en kombination av att historien var så spännande.

Iszaelda är en solalv som lever med sin familj under knappa förhållanden. Deras värld hotas av Akares, en stjärnalv som under lång tid tagit över makten alltmer i alvernas värld. Iszaelda hatar honom och önskar att hon kunde bli den som förgör honom. Tyvärr är hon en solalv och enligt deras traditioner får kvinnor inte bruka vapen. Istället ska hon invänta att få sin magiska kraft vid 21 års ålder – något som inte inträffar.

Det är en av flera händelser som leder till att Iszaelda blir utstött av byn och när dessutom Akares armé bränner ner hennes by svär Iszaelda på att hon ska hämnas.

Hon ger sig iväg på jakt efter den mörka stjärnalven, men möter på vägen en man som hon inte kan motstå. ”En man vars kärlek skulle förstöra allt”, för att citera baksidestexten. Iszaelda kämpar mot en passion som är starkare än all den magi som sakta väcks till liv inom henne. Hon slits mellan gott och ont, mellan svar och vit magi och mellan att döda den hon älskar eller inte.

Det är starka och spännande scener. Som läsare är man med precis i handlingen, känner vad Iszaelda känner och våndas och glädjs med henne. Jag kunde inte sluta läsa. Jag låg uppe flera nätter – bara ett kapitel till. Och nu när jag har läst klart den kan jag inte sluta tänka på den. Jag har till och med läst om vissa scener – något som jag inte brukar göra.

Utan att avslöja något är det här en bok som har många oväntade vändningar och man vet inte hur det ska sluta, eller hur det ska lösas. Iszaelda är en grymt stark karaktär som utsätts för stora prövningar. Det är en blandning av Harry Potter (om han var kvinnlig) och Stolthet och Fördom, där karaktärerna kämpar med sina känslor.

Om det bara är en enda bok du ska läsa, så är det Drakviskaren. Jag kan inte minnas att jag har läst någon bättre bok. Hur kommer fortsättningen att vara? Hur kommer sista delen att avslutas? Jag längtar.

Är det någon förvåning att jag ger Drakviskaren 10 kakor av 10? Nej, för det här är the book to read!

Annonser
Publicerat i Fantasy och science fiction, Nathalie Sjögren, Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

De 7 nycklarna av Åsa Schwarz

Titel: De sju nycklarna
Författare: Åsa Schwarz
Förlag: Hoi förlag

Skribent: Pebbles Karlsson Ambrose

De sju nycklarna är en thriller som utspelar sig i IT-världen. Den handlar om Rebecka som väcks en morgon under pistolhot när hennes två små barn är hemma. Förövaren vill ha tag i en av de sju nycklarna till internet – Rebecka är nyckelbäraren. Sju personer från olika delar av världen har ansvaret för att inte hela internetet kollapsar och de möts fyra gånger per år i Washington för att kontrollera att allt rullar.

Men efter ett tag inser Rebecka att inte bara hon har drabbats av förföljelse och hot, utan även de andra nyckelbärararna. Några har till och med mördats. Någon vill ha tag i alla nycklarna till varje pris. Vem är ute efter makten? USA och NSA, kinesiska intressen eller Den djupa staten?

Boken bjuder på rafflande spänning och några intressanta frågeställningar om IT:n i vår vardag. Går allt att hacka? Våra bilar, gräsklippare och pacemakers? Ja, och så allas våra mobiler, paddor och laptops förstås. Har vi någon integritet på internet egentligen?

Men kanske mest gripande i boken är nog ändå Rebeccas relation till sin man och sina barn. Hur mycket är jobbet värt egentligen? När passerar man gränsen för vad ett uppdrag får kosta på det personliga planet?

Romanen baserar sig på verkliga händelser, så tillvida att de sju nycklarna till internet finns på riktigt. En som har nyckeln till internet är svensk. Hon heter i verkligheten Anne-Marie Eklund Löwinder och är säkerhetschef på IIS och är rankad som en av Sveriges främsta IT-säkerhetsexperter.

Åsa Schwarz är en van skribent som har skrivit flera böcker som är recenserade här på bloggen. Hon jobbar också med IT, som säkerhetsexpert på KnowIT och är krönikör i fackpress. Att skriva en roman i hackermiljö verkar naturligt för henne eftersom hon själv bland annat är programmerare. Boken får åtta nördiga kakor och pluspoäng för att försöka utbilda även noviser inom IT-säkerhet.

Tidigare har Åsa Schwarz skrivit Och fjättra Lilith i kedjor, Stigma, Nefilim och En död ängel, de tre senare har jag recenserat här på bloggen. Hon har också skrivit boken Lust som har recenserats på Bookiecookiez av Angelika Vaala.

Publicerat i Deckare och thrillers, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner | Lämna en kommentar

Stjärnklart av Lars Wilderäng

Titel: Stjärnklart
Författare: Lars Wilderäng
Förlag: Massolit och Ponto Pocket

Skribent: Pebbles Karlsson Ambrose

Stjärnklart är den första delen i en trilogi av Lars Wilderäng. Del två heter Stjärnfall och del tre Stjärndamm. Boken är en dystopi som utspelar sig i nära framtid där all elektronik sakta slutar att fungera. Till slut är alla utan el och ingenting fungerar – bilar, mobiler, vattenförsörjning och mattransporter. Människor dör under hemska omständigheter men vissa karaktärer som vi får följa lyckas finna vägar att överleva i kaoset.

Karaktärerna är spännande och flera av dem är militärer och preppers, det vill säga de har hela förråden fulla med rissäckar och konserver i händelse av krig eller annat. Men ja, det är inte alltid så att den förberedde klarar sig, när folksamlingar och grannar fattar att det finns resurser hos enskilda personer när matbristen blir stor. Många personer i böckerna lämnar de vidriga städerna och drar ut till sommarhus på landet och försöker dra sig fram så gott det går. Men när vintern kommer blir det riktigt tufft.

Språket är något grabbigt i tonen och många följare av Lars Wilderängs extremt populära blogg Cornucopia (http://cornucopia.cornubot.se/) är av med mer “machovänliga” slaget. Men kvinnorna i boken är av det tuffare virket med några verkligen bra personporträtt, vilket gör att det hela håller ihop snyggt och skapar balans. Boken får åtta råbarkade kakor för intressanta tankeexperiment om ifall det värsta skulle hända. 

Trilogin ska bli en tv-serie och det tror jag på, läs mer på Lars Wilderängs blogg. Innan det visas på tv ska jag läsa de andra två delarna i serien. Håll utkik här på bloggen! Stjärnklart har recenserats tidigare på Bookiecookiez av Uffe Frisell: Stjärnklart.

Tidigare har Lars Wilderäng skrivit böckerna Midvintermörker och Midsommargryning och är nu aktuell med ytterligare en bok som heter Höstsol.

Publicerat i Fantasy och science fiction, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner, Uncategorized | Lämna en kommentar

Född på en söndag

Titel: Född på en söndag

Författare: PeKå Englund

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Förlag: Norstedts

PeKå Englund, föddes  1968 i Örebro och har arbetat som journalist och med medieproduktion. Han hade egentligen bestämt sig för att inte bli författare. Men så åkte han med som sällskap på en tioveckors skrivarkurs i New York och fastnade för skrivandet.

2015 debuterade han med Född på en söndag. Boken är skriven på ett underfundigt sätt, med både humor och djup tragik. Den var svår att lägga ifrån sig, berättelsen både fängslade och berörde mig. Pekå Englund är detaljrik och bygger upp en scen som för läsaren till oanade djup, i ena minuten  är det stark ångest och i nästa lättnad och glädje.

Född på en söndag handlar om Jalle. I nutid och dåtid.

Jalle har det inte lätt. Särskilt fångas jag av det första kapitlet när författaren gestaltar Jalles neurotiska mamma och hur han vänder ut och in på sig själv för att inte hamna i onåd hos henne. Med en sådan hemmiljö lär han sig förstås snabbt att fånga alla underströmmar i en situation och sedan rikta in sig på att ta rätt beslut, att vara till lags. Något som kommer att prägla hela hans liv.

Ljuspunkten i Jalles liv är Sten, en av mammans pojkvänner. Sten bryr sig om Jalle och ger honom en smula trygghet och kärlek. En dag följer Jalle med Sten till hans jobb på bygget. Och där ligger en trave med Tintinböcker. De här böckerna följer honom sedan som ett ankare genom hela livet. Det är här han andas mellan sammandrabbningarna och hämtar styrka för att gå vidare. Via Tintin upplever han struktur och en visshet om att allt går bra.

Bäst tyckte jag om att läsa om Jalle när han var barn. Den senare delen av kändes överlag mer distanserad.

I vuxen ålder är Jalle reserverad, han har svårt att tala om sig själv men hjälper gärna andra på alla möjliga sätt. Det är som om han har ett starkt behov att tillfredsställa andra, men blir ändå aldrig nöjd.

Utåt sett är han lyckad. Han ser allt, men låter inte sitt hjärta vekna, eller omdömet grumlas. Men han är fortfarande pojken som vill vara till lags med ett hål i sitt inre.

En kärlekshistoria får honom så småningom att inse att han fortfarande beter sig som pojken med en nervsjuk mamma. Inte förrän han får en egen son och möter hans blick, känner han att han får ett riktigt liv.

 

Den får sju kakor av mig

Publicerat i Övrig skönlitteratur, Recensioner | Märkt , , | Lämna en kommentar

alvernas liv

alvernas liv,
omslag Magnus Petersson

Titel: Alvernas liv

Författare: Muriel Barbery

Originaltitel: La vie des elfes

Översättning: Marianne Öjerskog

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Ni vet den där känslan av mystik och fantasi som får en att rysa av välbehag och nyfikenhet? Den fick jag när jag läste Alvernas liv av Muriel Barbery.  Den handlar om två hittebarn med sällsynta förmågor. Barnen heter Clara och Maria och de föds på samma dag, Maria i en fransk by och Clara i Italien. Och samtidigt vill en ond ledare släppa lös sin ondska i världarna. Här följer ett litet utdrag ur boken;

– Berätta om den värld du kommer ifrån.

– Vad vill du veta?

–  Hur ser det ut där?

– Det är en värld av dimmor, sa han.

– Går ni omkring i dimma?

– Verkligen inte, vi ser hur bra som helst. Dimman lever, den visar det som lämpar sig och byter skepnad allt efter behov.

– Vems behov?

– Samhällets förstås, svarade han.

– Alvsamhällets? frågade hon.

– Samhällets, upprepade han, alverna, träden, stenarna, förfäderna, djuren.

– Lever alla tillsammans?

– Alla är tillsammans, svarade han. Åtskillnad är en sjukdom.

Muriel Barbery gjorde stor succé med den filosofiska romanen Igelkottens elegans 2006. Författarinnan föddes den 28 maj 1969 i Casablanca, Marocko. När hon inte skriver böcker är hon filosofilärare. Alvernas liv är den första delen av två om två flickor med speciella egenskaper.

Clara, ser ut som en människa på alla sätt, men är i själva verket häften alv, hälften människa. Den andra flickan, Maria, är till hundra procent en alv men ser ut som en människa. De får inte veta om sina öden förrän ett krig mellan alver och människor drar ihop sig.

Till en början känner  inte flickorna till den varandras existens men snart uppstår en telepatisk kontakt, lika enkel självklar som att du och jag skulle samtala med varandra. Clara förmedlar upplevelser och syner genom sin musik och klärvoajans som får omgivningen att skratta och gråta och Maria tillbringar helst dagarna ute i naturen där hon samtalar med både vildsvin, harar och andra väsen.

Det finns några män och kvinnor som intuitivt vet att det finns mer i världen och naturen än de kan se, som till exempel att stenarna, vinden och havet lever. Som läsare får man även inblickar i dessa personers liv vid sidan av flickorna.

Det är en trivsam läsning, författarinnan har en filosofisk och varm ton. Hon skildrar människorna och enkla vardagshändelser med stor omsorg och kärlek. Det är svårt att avgöra tidsramen för handlingen, fast å andra sidan känns det helt naturligt att tiden är svävande.

När flickorna är tio år kommer kriget allt närmare och förbindelselänken mellan de två världarna förstörs. Claras och Marias uppgift blir att kämpa mot de onda krafter som hotar både människorna och alverna. Det blir de som skapar en ny bro mellan världarna.

Emellanåt kändes det svårt att hänga med i skeendet, Muriel Barbery älskar att beskriva och gotta sig i detaljer och förnimmelser, romanen skulle göra sig ännu bättre med lite mindre beskrivningar och mer av de faktiska händelserna. Det jag gillar mest med boken är fantasin och författarinnans förmåga att gestalta livet bakom den stora stenen i skogen.

Boken får åtta kakor av mig

Publicerat i Fantasy och science fiction, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Krigare av Johanne Hildebrandt

krigareTitel: Krigare : ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan
Författare: Johanne Hildebrandt
Förlag: Forum

I maj 2010 åkte 500 svenska soldater till Afghanistan för att upprätthålla fred och stötta civilbefolkningen i kriget. Johanne Hildebrandt följde skyttekompaniet FS19 som inbäddad journalist och skrev denna drabbande bok om hur det kan vara att vara soldat i detta land. Och hon börjar faktiskt från det att soldaterna fick utbildning här i Sverige, följer sedan med på resan ner och besöker dem flera gånger under de månader de är på plats. Hon intervjuar också några soldater efter det att de kommit hem, vilket går att läsa om i slutet av boken.

Hon är med och följer ett flertal krigare i deras vardag, skildrar hur det är att bo och vistas i en krigszon och hon intervjuar en del afghaner som bor i landet om hur de tänker kring sin situation. Soldaternas berättelserna handlar om vägbomber och hårda strider, kanske de hårdaste svenska soldater har varit med i någonsin i modern tid.

Johanne skildrar också Försvarsmaktens tillkortakommanden, hur soldaterna köper egen skyddsutrustning innan de åker ner (för egna pengar) och de dåliga lönerna för de som är ute i fält och riskerar sina liv jämfört med de som sitter hemma bakom ett skrivbord. Hon skriver om fin kamratskap ute i fält, om de anhöriga som är hemma och är djupt oroliga och om sina egna reflektioner kring att vara kvinna i ett extremt mansdominerat krig.

Hon beskriver hoppet som afghanerna hade när de försöker genomföra ett parlamentsval mitt i brinnande kaos och den korrumperade polisen i landet som man försöker samarbeta med. Hon beskriver hjälporganisationers ibland svåra situation med att försöka starta skolor i landet. På många platser går det inte att göra eftersom säkerheten för personalen inte går att upprätthålla.

Johannes egen frustration går också att läsa om, hennes försök att få svenska medier och i förlängningen det svenska folket att förstå vad den här konflikten handlar om verkar svårt. Hon vill att soldaterna ska få stöd och förståelse för sitt arbete och hon vill att politiker ska sätta sig in i allt. Till slut säger hon upp sig från Aftonbladet eftersom hon får lite eller inget stöd i sin kamp och ibland mycket farliga arbete.

Jag rekommenderar boken varmt och vill du läsa mer av samma författare så vill jag tipsa om boken Blackout (som jag har recenserat här) där hon skriver om balkankriget och sin tid som utrikeskorrespondent där. Krigare får nio hårdnackade och tuffa kakor av tio. Krigare går att läsa gratis som e-bok här: https://forlag.angsjodal.se/I_Hildebrandt_Krigare_344s.pdf

Pebbles Karlsson Ambrose

Publicerat i Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner, Uncategorized | Lämna en kommentar

I skymningen sjunger koltrasten

Titel: I skymningen sjunger koltrasten i-skymningen-sjunger

Författare: Linda Olsson

Förlag: Brombergs

Vid pennan: Monic Arvidson W

Linda Olsson har bara skrivit en handfull med böcker, men redan är hon en bestsellerförfattare. Jag kan förstå varför hon är omtyckt. Varje rad är skriven med stor känsla och vemod. Förutom att hon är författare, är hon jurist, fru och mor. Sedan tjugo år bor hon i Auckland, Nya Zeeland.

Hon har en förmåga att krypa in under skinnet på läsaren med sin text. Så känns det när jag läser hennes bok Koltrasten sjunger i skymningen. Hennes ton är alltigenom sorgsen.

Romanen handlar om tre personer i ett hyreshus som knyts samman. Det är Otto, som är änkling, serietecknaren Elias, som är som en nykläckt fågelunge och Elisabeth, kvinnan som aldrig syns till fast hon har bott i samma trappuppgång i flera månader. Personerna är ensamma på olika sätt och var och en slåss med sina spöken. Elisabeth har avskärmat sig från omvärlden. Hon har slutat tala och väntar mer eller mindre på döden.

En dag säger Elias något i hennes brevlåda. Något som får Elisabeth att reagera. Hon blir helt enkelt nyfiken och varm av omtanken. Utan att hon egentligen vill det, dras hon in i livet som pågår utanför hennes dörr. Hon lär känna Ottos och Elias. Fast depressionen och livströttheten lämnar henne inte, även om man ibland får för sig att hon är på väg ut ur mörkret.

Det är en tung bok, fylld av vemod och ändå är det svårt att lägga den ifrån sig. Jag tycker snabbt om alla tre personerna och hoppas på framgångar och ett lyckligt slut. Boken finns både som pocket och inbunden.

När jag har läst ut romanen, kan jag inte låta bli att undra hur författaren är som person. Jag googlar på henne och förstår att hon aldrig är riktigt glad, att hon själv bär på en tungsinthet. Skälet till detta hittar jag inte. Hon föddes 1948 i Stockholm men bor sedan många år också i Auckland, Nya Zeeland.

Hennes debutroman kom sent.  Året var 2006 och romanen hette Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Då var Linda Olsson 58 år gammal. Hon berättar i en intervju för Expressen (Cecilia Hagen den 8 juni 2008) att hon gick en skrivarkurs i London och där skrev hon ”några förskräckliga noveller som hamnade i papperskorgen.” Det var strax innan hon flyttade med sin familj till Nya Zeeland. Sedan dess har hon gett ut tre romaner till.

Jag har inte läst fler böcker av henne, men nu har jag blivit nyfiken på en trilogi som hon arbetar med, Ingenting är glömt. ”Fast den gavs ut under pseudonym: Adam Sarafis. Hon skriver trilogin tillsammans med den nyzeeländska manusförfattaren Thomas Sainsbury. Handlingen är långt ifrån de tidigare böckerna. Här är det en ung man som hittas död på ett bibliotek i Auckland.

Romanen får sex kakor av mig.

 

Publicerat i Övrig skönlitteratur, Recensioner | Märkt , | Lämna en kommentar