Brev till himlen – 365 dagar utan dig av Ebba Ómarsson

brev-till-himlen-365-dagar-utan-digTitel: Brev till himlen – 365 dagar utan dig
Författare: Ebba Ómarsson
Förlag: Ordberoende förlag

Brev till himlen – 365 dagar utan dig är en stark bok om djup sorg. Författarens mamma fick cancer och gick hastigt bort och Ebba var oförberedd på hela det skeendet. Hon hade en väldigt nära relation till sin mamma och visste inte vad hon skulle göra när en av hennes viktigaste relationer i livet tog slut.

Hon började skriva brev till sin mamma i himlen för att på så sätt hålla relationen levande. Och det är hjärteknipande läsning. Det är den vuxna mogna kvinnan som gläntar på dörren där vi möter hennes inre lilla ledsna och arga barn. Läsaren får ilska och frustration över att livet inte blev som hon tänkt, blandat med roliga minnen från förr och guldkorn av vishet.

Det finns flera tankar som är stora i all sin litenhet, bland annat när Ebba beskriver hur de plockar ut mammans saker ur den lägenhet som varit hennes inför försäljningen. Hon är arg över att Gud inte lät hennes mamma stanna kvar på jorden, hon tog ju så liten plats: ”Du tackade Gud för att du hade hittat ditt lilla paradis på jorden. 64 kvadratmeter, tänkte jag när du dog. Det var den lilla plats du tog på jordens yta.” Men livet måste till slut gå vidare och Ebba verkar hitta det som krävs i sin man och sin son. Hon skriver: ”Jag måste fortsätta framåt. Ta hand om min son. Jag hoppas att han kommer tycka om mig lika mycket som jag tycker om dig. Det vore den finaste komplimangen i världen. Då vet jag att jag har gjort ett bra jobb. Precis som du.”

Hon beskriver sitt sorgearbete på ett sätt som känns väldigt bekant för mig. ”Sakta, sakta blir luften lättare att andas, marken lättare att gå på och musklerna mer bestämda på att hålla upp min kropp. Jag rätar på min rygg och ser horisonten framför mig.”

Under och efter det att sorgeåret är slut kommer även glada och fina nyheter, men det ska jag inte berätta för er om ni vill läsa boken. Jag tycker det hela är en fin skildring om kärlek och saknad samtidigt som det lyser av panikslagen maktlöshet inför döden, speciellt i början. Men till slut måste vi alla kanske böja oss inför faktumet att livet tar slut på olika sätt. Om du har sorg i kroppen och behöver gråta ut så är detta det självklara bokvalet.

Det här inlägget postades i Biografier, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s