En amerikansk förlust av Philipp Meyer

amerikanskförlustTitel: En amerikansk förlust
Författare: Philipp Meyer
Förlag: Nordstedts
Inlägg av: Karin Brissman Wigren

En amerikansk förlust är Philipp Meyers debutroman som kom ut 2009. Den utspelar sig i Buell, Pennsylvania under tidigt 2000-tal efter att den för området så livsviktiga stålindustrin har tynat bort och lämnat hela samhällen arbetslösa och utan större hopp om framtiden.

I den beskrivningen av ett arbetarnas Amerika mitt i en förödande finanskris liknar En amerikansk förlust Gillian Flynns beskrivningar om det fattiga, urholkade Missouri med grannstater.

I Buell bor de unga barndomsvännerna Isaac English och Billy Poe. De var alltid ett omaka par. Isaac är liten, så liten att han fortfarande som ung vuxen tas för ett barn ibland, och spåddes en lysande framtid på grund av sin höga intelligens. Billy som oftare kallas för Poe var skolans snygge idrottsstjärna som erbjöds ett fotbolls-stipendium på ett universitet och därmed en chans att ta sig från fattigdomen.

Men ingenting blev som det skulle. Isaac blev ensam kvar med den sjuke fadern när modern begick självmord och hans äldre syster flydde till college. Poe nekade stipendiet på grund av rädsla för det nya och en motvillighet att lämna sin mor ensam.

När Isaac får nog och ber Poe att följa med honom på en vandring mot Kalifornien blir de överrumplade av en storm som förändrar deras liv. Isaac beger sig själv längs med de i stora delar övergivna tågrälsen och Poe fängslas för ett brott som Isaac har begått.

Förutom de två vännerna får vi möta Isaacs syster Lee som är hemma på besök, Poes mamma Grace som har ont i alla leder och polismästaren Bud Harris som har haft en pågående affär med Grace och som kämpar mellan viljan att hjälpa henne och Poe och att göra sitt jobb korrekt.

Meyer har uttalat sig om att tanken med skiftspråket är att det ska vara delvis tredje person men också ”stream-of-conciousness”, alltså att karaktärernas tankar ibland hamnar på sidorna precis som de är och inte helt sammanhängande. Det må så vara att det är ett modernistiskt sätt att skriva och att just det har hyllats av amerikanska kritiker, men för egen del fick jag inget ut av det. Med risk att låta outbildad men det störde mig bara och villade bort mig från en i övrigt intressant historia. Ofta när Meyer skriver ”vanligt” i tredje person är det riktigt bra tycker jag och man får glimtar av ett liv som jag själv inte har erfarenhet av. Man lär känna ett annat USA än vad man är van vid.

Därför är det extra synd att jag irriterat trodde att Nordstedts som ger ut boken på svenska hade varit kriminellt slarviga med översättningen och grammatiken. Tills jag gick in och läste recensioner av läsare som läst boken på engelska och insåg att det var en del av det hela. Trots att den har kallats en ”Great American Novel” tycker jag att den blir svårläst trots sin i grunden mycket bra historia och jag skulle hellre rekommendera att man läser hans andra roman Sonen.

Det var enormt svårt att ge ett välbalanserat betyg men jag ger i slutändan bara 3 kakor av 10 eftersom det fria språket gjorde den till en av de mer svårlästa (på ett negativt sätt) texterna jag någonsin läst.

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Hem, Karin Brissman Wigren, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s