Millennium Det som inte dödar oss

millenium

Titel: Millenium Det som inte dödar oss

Författare: David Lagercrantz

Vid pennan: Monic Arvidson W

 

Det var med blandade känslor jag äntligen inhandlade David Lagercrantz bok ”Det som inte dödar oss. Jag var och är en helsåld fan av Stieg Larssons Millennium-serie och reagerade först känslomässigt: det skulle vara ett svek att läsa denna kommersiella förlängning. Men min nyfikenhet var väckt, jag sneglade på David Lagercrantz tidigare böcker och sist reagerade jag med förnuftet. Var och en har väl rätt att skapa en egen bild av en berättelse, särskilt som författaren inte längre finns? Titta bara på Doktor Glas av Hjalmar Söderberg – hur många varianter har det inte skrivits om den? Och fortsättningar?

David Lagercrantz växte upp i Solna och på Drottningholm. Hans föräldrar var Olof Lagercranz, och Martina Ruin. Pappan var chefredaktör för Dagens Nyheter 1960–1975. Efter Journalisthögskolan började David Lagercrantz som kriminalreporter på Sundsvalls tidning och 1997 debuterade han som författare med ”Göran Kropp 8 000 plus.”

David Lagercrantz har som alla vet tillsammans med fotbollsspelaren Zlatan skrivit: ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”, (2011) alltså berättelsen om Zlatans uppväxt i Rosengård och hans väg till att bli ett av världens bästa fotbollsproffs.

Han har skrivit annat också. Till exempel ”Ett svenskt geni”, (2000) en biografi över den svenske uppfinnaren Håkan Lans, han som utformade en den världsberömda kommunikationsmetoden förkortad AIS. Detta system som anger ett fartygs position i förhållande till andra närliggande fartyg och har antagits som världsstandard, först för sjöfart och senare även för flygtrafik.

Författaren tar i ”Det som inte dödar oss” vara på de kunskaper han har tillägnat sig i tidigare verk. Hans vetande och erfarenhet ger berättelsen både vetenskaplig och jordnära tyngd. Mikael Blomkvist utsätts för nya utmaningar och man får bekanta sig med nya karaktärer. När Lisbeth Salander kopplar upp sig på NSA:s intranät blir man som läsare serverad en rad intressanta tekniska detaljer om system och spionvirus.

Boken inledning är oerhört spännande. Författaren tar elegant upp den början där Stieg Larsson slutade. Ett psykologiskt drama fascinerar och lockar till vidare läsning. Och den känslan upprätthålls ganska länge. Nog märks det att det är ”inne” att vara nörd idag. Men någonstans i mitten, kände jag att Lagercrantz tappade förmågan att trollbinda. Även om handlingen fortfarande var både spännande och bitvis intressant, kändes det som jag fick del av gammal skåpmat. Det hade varit mer friskt och vågat att släppa kopplingen till Ryssland och Lisbeth Salanders familj. Som läsare är man ju mycket medveten om att det trots allt är en ny författare som tar vid och då kunde David Lagercrantz med fördel ha stuckit ut ännu mer och prövat andra och nya grepp.

Romanen har ett viktigt budskap eller fråga: Hur långt ska vi tillåta att övervakningen av oss går, och hur ska vi kontrollera att den forskning som bedrivs inom IT och artificiell intelligens till slut inte tar kål på oss själva?

Sammanfattningsvis är jag nöjd med David Lagercrantz berättelse, men jag är inte säker på om jag kommer att läsa ytterligare fortsättningar av Millenium-serien om Lagercrantz eller någon annan författare tar upp tråden.

Boken får åtta kakor av mig.

 

 

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Deckare och thrillers, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s