Nidstången av Åsa Larsson och Ingela Korsell

NidstångenTitel: Nidstången
Författare: Åsa Larsson och Ingela Korsell
Förlag: Bonnier Carlsen

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Det här är en kapitelbok för 9-12-åringar som handlar om två bröder som precis kommit till en fosterfamilj i Mariefred för att deras mamma är alkoholist. Pojkarna är snälla, men det blir ofta lite fel och krångligt för dem. Det blir bråk på skolgården redan första dagen där lillbrorsan hamnar i slagsmål med elak pojke som ljuger och som storebror försöker försvara. Men den elaka pojkens pappa är lärare på skolan och tror såklart på sin son.

Men sedan visar det sig att pojkarna är kallade dit av magiska krafter för att lösa mysterier. De träffar två väktare av ett hemligt bibliotek och måste lösa problemet med att bli anfallna av en demon och leta efter en försvunnen nidstång.

Författarna är Åsa Larsson och Ingela Korsell, den senare har varit grundskolelärare och forskar i pedagogik. De coola illustrationerna är gjorda av Henrik Jonsson. Det är meningen att serien ska bli i tio delar, fem har kommit ut, och bok två handlar om grimmen – ett äventyr man får försmak av redan i denna bok.

Jag tror att tanken med dessa böcker är att få unga pojkar som kanske inte brukar läsa, eller som har svårare att komma in i litteraturen, att börja göra det. Jag tycker ambitionen är fin och säkert är det många små pojkar som gillar böckerna. Storyn är rätt fiffig för mindre barn.

Själv tyckte jag att boken var en aning för pedagogisk och tror att äldre barn kanske ser igenom den präktiga konstruktionen. Men jag är inte helt säker. Jag uppfattar det som ett väldigt tydligt budskap i boken att det ändå är de vuxna som ska ta hand om barn, fast ändå är deras omhändertagande mellan pärmarna rätt godtyckligt. Det senare tycker jag är bra, så som det kan vara för barn som har det tufft. Men jag hade önskat mer fokus på barnens egna strategier, eftersom dessa barn (som jag misstänker man riktar sig till) ofta blir tvungna att lösa sina problem själva. I den här boken serverar de vuxna ofta på facit och det är lätt att lista ut vilken vuxen man ska lita på, trots förhäxningar. De finns en underliggande ton av önsketänkande som jag helst skulle byta ut mot Harry Potter-farligt. Men det kanske beror på att jag gillade den mer brutala kampen mellan ont och gott i fantasylitteraturen redan som barn.

Nåja, äventyren och ätandet av äppelmunkar och saftdrickandet för mig tillbaka i tanken till min ungdoms Enid Blyton-böcker, även om de karaktärerna agerade mer utan vuxna och åt marmelad och pickles istället. Fast Nidstången har ett betydligt enklare språk för att passa yngre barn. Boken får sju strulpojkiga kakor även om jag tror att den passar till små krångliga flickor med.

Det här inlägget postades i Barnböcker, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s