Lifsens rot av Sara Lidman

Lifsens rotTitel: Lifsens rot
Författare: Sara Lidman
Förlag: Albert Bonniers förlag

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Det här är den sjätte boken i den så kallade Jernbanesviten av Sara Lidman. Den utspelar sig i Västerbottens inland, där hon själv är född och verkade under stora delar av sitt liv. Bokserien är en berättelse om hur järnvägen kom till dessa delar av Norrland och börjar i bok ett, år 1878, som heter Din tjänare hör. Bok två heter Vredens barn och bok tre Nabots sten.

Den här boken handlar om Rönnog som kommer till Lillvattnet från Luleå och träffar Isak Mårten, Didrik och Anna-Stavas son. Gullgossen har blivit vuxen och är så grann och stilig. Rönnog arbetar på mejeriet och gör ost, bor ensam och styr över sitt liv som många andra kvinnor då inte kunde. Hon har en fästman före Isak Mårten, men han dör.

Nu har Didriks familj flyttat till Ecksträsk efter att nesligen ha förlorat Månliden. Familjen är stor och när Rönnog flyttar in med sin ordning och reda och hårda arbetsdisciplin retar hon ihjäl sig på svärfadern. Didrik vill bara skriva och läsa och har massor med skulder. Hon räddar hela familjen flera gånger med sina pengar och blir en ilsk deltagare i familjen även om kärleken till Isak Mårten är stark.

Det här är berättelser om starka kvinnor men också om vidskeplighet och religiöst liv och om snålhet. Svält, fattigdom och hunger lurar om stugknuten och är tungt ansvar att ha på sina axlar. Läsaren får även vara med när både telefonen och elektriciteteten kommer till Ecksträsk, de nymodigheter som Didrik älskar.

Lyssna gärna på talboken, det är Sara Lidman som har läst in den själv. Dialekten och orden nästan sjungs fram, tydligt och klart respektive mjukt och hårt. Boken får nio hårt kämpande kakor på bloggen. Den innehåller fantastiska citat som till exempel att Rönnog ville dansa på logen men att ofödda barn trängdes i den farliga musiken. En man dog av förvåning när hans ko inte överlevde och vissa kvinnor kan inte sluta prata om barnlöshetens glädjeämnen.

Det här inlägget postades i Hem, Klassiker, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s