Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent

mannen-som-laste-hogt-pa-0627-tagetTitel: Mannen som läste högt på 6.27-tåget
Författare: Jean-Paul Didierlaurent
Förlag: Nordstedts
Skrivet av: Karin Brissman Wigren

När jag fick Mannens om läste högt på 6.27-tåget stod jag och vägde mellan att det skulle bli en sådan bok som jag avskyr eller en sådan som jag älskar. Den långa förklarande titeln och scrapbook-omslaget var inte så lovande i min mening. Jag tycker sällan illa om böcker jag läser men efter Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp och Den lilla flickan som svalde ett moln stort som Eiffeltornet kände jag att jag hade slösat bort min tid helt ärligt.

Mannen som läste högt… visade sig vara en fantastisk bok helt i min smak. Den är så mycket på samma gång. Främst är det en kärleksförklaring till böcker och det skrivna och talade ordet.

Guylain bor ensam med sin guldfisk Rouget de Lisle (den femte) och på dagarna sköter han Monstret – Zestorn som våldsamt tuggar i sig böcker för återvinning. Under pendlingsresan på morgonen läser han högt ur de lösryckta blad som han i hemlighet lyckas rädda från den glupska maskinen dagen innan. Hans enda vänner är vakten Yvon som alltid talar i alexandriner och den före detta kollegan Guiseppe som förlorade benen till monstret. Nu letar Guiseppe efter sina ben i upplagan av trädgårdsböcker som maldes ner i maskinen dagen han blev av med dem, med Guylains hjälp.

När han hittar ett USB på fällstolen han alltid sitter på på tåget och börjar läsa dagboksanteckningarna från toalettvakten Julie blir han blixtförälskad och måste hitta henne. Men hon ger inte mycket ledtrådar till vart hon finns i texterna.

Språket är målande och får mig att tänka på filmen Amelié från Montmarte. Genom en lågmäld och oansenlig man berättas en historia om ett gäng enastående människor som lever sitt liv i anonymitet, men som påverkar varandra och läsarna djupt i hjärtat.

Boken får 9 av 10 mumsiga kakor

Annonser
Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Feel good, Hem, Karin Brissman Wigren, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s