Hur vet man var man hamnar när man reser i tiden?

Resor i tid och rymd. En temahelgDen bra bokbloggen Fiktiviteter har en temahelg som heter Resor i tid och rymd, där flera har bloggat på temat. Resan bland bloggarna börjar här: Nu beger vi oss ut på vår resa. Alla inlägg finns här: En helg på resa i tid och rymd. Jag fick vara med på ett litet hörn och har funderat kring tidsresandet i litteratur och film.

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose

Jag har sedan jag var liten fascinerats av många berättelser om hur vi människor skulle tänkas kunna resa i tiden. Jag har älskat filmer som Tidsmaskinen, Tillbaka till framtiden, Terminator, De tolv apornas armé, Tidsresenärens hustru, A Sound of Thunder (Bradbury) och olika Star Treks-avsnitt där skaparna alla verkar ha funderat på hur tidresandet kan gå till och upplevas. Jag har sett huvudpersonerna brottats med tidsparadoxer, vad händer till exempel om man träffar sin unga mamma eller sig själv som barn? De har utmaningar i stil med hur man ska smälta in på den nya platsen. Konkreta problem dyker upp, vad ska man ha för kläder på sig? Men gigantiska problem kan uppstå, ändrar man hela historien om man åker tillbaka och gör något där (som att trampa på en fjäril)? Vad blir konsekvenserna?

Men det där med platsen … Ibland har det varit svårt för karaktärerna att veta riktigt var de hamnar, Doktor Who verkar hamna lite här och där. Jag har, liksom hans skapare tror jag, också funderat på om rumtiden är som ett väsen – kan den anpassa sig efter resenären så att den så att säga kommer rätt eller till en plats och tid där den råkar behövas?

Om man nu kan man resa i tiden och så att säga vet när man hamnar, hur vet man var? Alla planeter flyttar ju på sig och universum expanderar. Måste man räkna ut planetbanor om man vill åka till 1850-talet, måste man veta exakt var planeten befann sig då? Det är ju aldrig så att karaktärerna hamnar på fel kontinent och sedan måste gå hundra mil åt väster eller så. De landar alltid lägligt där berättelsen fortsätter utan avbrott. Men måste det vara alltid vara så?

Jag har också funderat på det här med tiden som ett koncept. Förstår vi vår fjärde dimension? I så fall kanske det inte går att resa i tiden? Eller är det så att man måste förstå fler dimensioner för att göra det möjligt? Det påstås ju att det finns elva. I filmen Interstellar verkar man faktiskt fundera över det.

Eller går det att kröka rymden som i Dune, är rymden ihopvecklad och man kan så att säga gena mellan veck? Eller är det som i Stargate och filmen Kontakt att man kan färdas genom maskhål och korta resor dramatiskt. Och i så fall finns maskhålen redan där ute för oss att upptäcka eller går de att skapa? Eller har tidigare intelligent liv i universum redan gjort det? Visserligen reser de inte i tiden fram och tillbaka, men förflyttar sig väldigt långa avstånd på några ögonblick.

I min novell Tidsflyktingen, som är med i den nya antologin SteampunkSagor : Berättelser från en svunnen framtid (Whip media 2015), skriver jag om tidsflyktingar. Mina karaktärer flyr visserligen i tiden, men mest från en plats till en ny plats. Om den första platsen inte finns kvar i framtiden, om området är förstört på grund av biologisk krigsföring, kan man då evakuera människor till en ny plats i en annan tid? Om tidsresandet blir möjligt på riktigt, vilket ansvar har vi över varandra? Kan vi rädda alla i hela historien till ett längre liv?

Jag upplever oftast tidsresandet i berättandet egentligen mest som en egotripp eller en enmanshistoria, där den enskilda forskaren är en motiverad äventyrare eller karaktären en ensam överlevare. Men visst händer det att man räddar hela mänskligheten då och då, men det handlar mest om att säkra artens framtid, eller hur?

Men det kanske är så att möjligheten att resa i tiden egentligen för oss läsare och tittare är en flykt? Men vad vill vi fly ifrån? Vår egen tid? Oss själva?

Det här inlägget postades i Böcker skrivna av Cookiez, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Vi tipsar!. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hur vet man var man hamnar när man reser i tiden?

  1. Tiden och dess förhållande till rummet är oerhört fascinerande att fundera kring, enda nackdelen är en lätt huvudvärk som följd😉 Så snart en går på djupet med tidsresor så hamnar diskussionerna kring de frågor du nämner – vilket ansvar har vi osv. Intressant, och viktigt!

  2. Ping: Nu landar vi, sammanfattning av Resor i tid och rymd – Fiktiviteter

  3. Sara Pepparkaka skriver:

    Det här har jag funderat på också, men det lär väl vara så att det rätta svaret på hur det går till att hitta rätt i tiden, får vi inte veta innan tidsresor blir möjliga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s