Så tuktas en svinpäls av Pia F. Davidson

Så tuktas en svinpälsTitel: Så tuktas en svinpäls
Författare: Pia F. Davidson
Förlag: Hoi förlag
Vid pennan: Monic Arvidson W

Det här är en humoristisk bok med allvarliga undertoner. Handlingen är minst sagt händelserik, en sann spänningsroman om hopplöshet, vänskap och förhoppningar.

Tre kvinnor, Veera, Miriam och Erika, träffas av en slump och knyter an till varandra. I vars och ens liv finns en man som förstör deras liv på olika sätt. I bilden finns också alkohol, våld och nonchalans. Kvinnorna gör gemensam sak och går till  motattack och hämnd. De använder sig av kvinnlig list, men också av männens egna metoder och maktspel.
Trots att berättelsen borde upplevas skruvad och tillgjord, känns den naturlig och verklighetstrogen, mycket tack vare de fina personporträtten och gestaltningen av kvinnorna. Som läsare kommer man huvudpersonerna in på livet och följer med spänning deras väg till ett bättre och lyckligare liv. Stundtals är det rena kalabaliken där man som läsare håller andan och hoppas att det ska gå bra för Veera, Miriam och Erika.
Författaren har använt sig av intressanta och uppfinningsrika planteringar, som till exempel en skällande hund.

Varje kapitel föregås av ett citat. Det är logiska resonemang där kvinnornas livserfarenheter kommer väl till pass. Jag är imponerad både över de fina personporträtten och det enkla och lättsamma språket. Bokens titel leder till en undran om inte berättelsen är en parodi på Shakespeares pjäs, ”Så tuktas en argbigga”, där det finns tre kärlekspar och männen råkar i gräl om vem som har den lydigaste hustrun.  Pia F. Davidson har vänt på steken och låtit kvinnorna  ifrågasätta och förändra sin situation. Spänningen stegras allt eftersom  och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Bitvis är den en riktig nagelbitare.

Budskapet i boken är viktigt: Det handlar om att inte tappa bort sig själv och att våga lita på sin kraft och det man känner.  Om jag ska ge några negativa synpunkter så är möjligtvis avsnittet med ett omskrivet lik alltför långrandigt och tjatigt. Just ordet lik skulle dessutom behöva varieras. Boken får en nia.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Recensioner, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s