”Dränkt” av Frida Andersson Johansson

dranktStimpla Publishing 2015
ISBN 978-91-981694-4-7
Vid pennan Lisa Rodebrand

Boken inleds med en prolog som skildrar ett dödsfall. Det skulle kunna vara upptakten till en deckare, men det är det inte. Av det övernaturliga inslaget till hur tragedin går till, förstår jag genast att det är något helt annat. Jag vill placera den här boken både i fantasy- och skräckgenren, men förlaget väljer att kalla det nordisk folktro och mytologi blandat med skräck i vardagsmiljö. Kanske gör de så för att nå en större läsekrets, men varje gång ett förlag tonar ned att det rör sig om fantastik blir jag besviken. Som om fantastik skulle vara något suspekt som ingen vågar erkänna att de läser.

Men kanske är det just för att fantastikgenren är så utskälld som dess författare tvingas skriva böcker med så hög kvalité? Den här boken har språk, gestaltning och handling som slår våra mest bästsäljande deckarförfattare med hästlängder. Åtminstone om jag får säga min mening.

Vad gäller språket är dialogen något alldeles extra. Den känns fullständigt naturlig och verklighetstrogen. Jag köper vartenda ord. Miljöbeskrivningarna flyter in i den spännande handlingen så att de knappt märks, men när jag tar mig tid att stanna upp och smaka på meningarna hittar jag beskrivningar som glimmar som guld. Dessutom har författaren en förmåga att zooma in och ut ur scenerna och skifta fram och tillbaka mellan olika platser på ett sätt som gör mig grön av avund. Stilsäkert är bara förnamnet.

Ska man plocka fram något att kritisera är det kanske en aning förutsägbart. Huvudpersonen Unns liv kretsar kring karriären, bästa väninnan Jessika och den mystiske mannen med fiolen. Under tiden händer flera underliga drunkningstillbud i Stockholm. På land. Samtidigt gör Unn allt för att förtränga och mota bort sitt förflutna. Till varje pris får hon inte bli som sin sinnessjuka mamma. Efter att mamman vid flera tillfällen försökt dränka sig har hon blivit intagen på ett hem. Unn har aldrig träffat sin pappa, hon vet inte vem han är, men hon dras till vatten … och till fiolmusik.

Man behöver kanske inte vara raketforskare för att förstå vem Unns pappa är, men trots att den delen är förutsägbar, svävar jag som läsare ändå i ovisshet. Är fiolmannen farlig för henne eller inte? Vad vill han henne? Det blir aldrig tråkigt att läsa om Unns vardagsliv, för jag har hela tiden en känsla av att något kryper närmare. Mannen med fiolen är skrämmande och lockande. Men om man ska vara petig återkommer ledtrådarna i form av hästen, tjädern och ödlorna lite väl ofta.

Jag vill definitivt läsa mer av den här författaren. Alla trådar knyts ihop i slutet av boken, men det finns en tvist som antyder att det skulle kunna bli en fortsättning.

Den här boken kan jag varmt rekommendera till alla som vill läsa något spännande och otäckt.

/Lisa Rodebrand

 

Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner, Skräck, YA (young adults) och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Dränkt” av Frida Andersson Johansson

  1. Ping: ”Dränkt” av Frida Andersson Johansson | manuskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s