The Dancers Dancing av Éilís Ní Dhuibhne

the-dancers-dancing

Titel: The Dancers Dancing
Författare: Éilís Ní Dhuibhne
Förlag: Blackstaff Press
Inlägget är skrivet av Erica Engdahl

Från början fick jag i uppgift att läsa The Dancers Dancing av Éilís Ní Dhuibhne som en skoluppgift när jag studerade modern irländsk litteratur för två år sedan. Kursen gick i högt tempo och The Dancers Dancing var en av de böcker jag inte hann läsa klart under tiden jag pluggade. Sedan gick en tid och jag hann glömma bort vad som hänt tidigare i boken så i sommar har jag börjat om med läsningen. Och det har varit fantastiskt.

The Dancers Dancing utspelar sig på Irland under 70-talet. Orla bor i Dublin tillsammans med mamma Elizabeth, pappa Tom och lillebror Roddy. Det är sommar och hon ska åka iväg till Donegal för att studera irländska språket vid ett Irish College en månad. Hon är i de tidiga tonåren och det blir första gången hon är skild från sina föräldrar under så lång tid. Hon åker med bland annat sin bästa vän Aisling och de bor inneboende hos samma banatee i Tubber där skolan ligger. Orla brottas med sin identitet eftersom hon har släkt i Tubber som hon inte vill att de andra ungdomarna på skolan ska veta om. Hon vill också vara en Dublinbo som upplever Tubber som elev vid skolan bara, och inte en Dublinbo som har släkt i Tubber och har träffat de flesta som bor där många gånger. Hon skäms. Under månaden i Donegal upplever flickorna vad det är att vara irländsk, vad kärlek är, vad det är att bli vuxen och vad det är att töja på reglerna och också bryta dem.

Det är en oerhört vacker bok det här. Éilís Ní Dhuibhne målar upp fantastiska miljöer, vildvuxna men rofyllda, och hennes karaktärer tilltalar mig. Jag vill läsa mer om vad Orla tänker och känner även om jag ibland inte förstår mig på hennes resonerande. Aisling känns mer ytlig men är skriven på ett sätt som hela tiden ger ledtrådar om att det finns ett djup där som flickorna inte rör vid. De allvarligare scenerna är skrivna på ett vis som lämnar mycket åt fantasin (Gav sig Killer Jack på Pauline eller antydde han bara? Trodde Orla att hon såg Auntie Annie ligga död men vände och bara gick därifrån?) och det är kittlande. Det är en kittlande bok för sinnena.

Jag är glad att jag återkom till The Dancers Dancing. Jag hade missat något om jag inte hade tagit mig tiden att läsa om den från början eftersom språket är så vackert och miljöerna är fantastiska och det är en del detaljer som dyker upp och återkommer som jag kanske hade glömt om jag inte hade haft början av boken färskt i minnet. The Dancers Dancing är en oerhörd läsupplevelse och jag ger den 10 av 10 kakor. Jag vill bara så förbannat gärna åka till Irland nu ju.

Éilís Ní Dhuibhne skriver också som Eilis Almquist och Elizabeth O’Hara. Hon är född och uppväxt i Dublin och skriver romaner och pjäser på såväl irländska som engelska. Hennes romaner på engelska är The Bray House (1990), Singles (1994), The Dancers Dancing (1999) och Fox, Swallow, Scarecrow (2007). Utöver sitt författarskap har hon också doktorerat vid National University of Ireland.

Det här inlägget postades i Engelska titlar, Erica Engdahl, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s