”Frantak – en färd genom tid och rum” av Mats Ekman

frantak---en-fard-genom-tid-och-rumISBN 978-91-981008-6-0
Recensionsexemplar från författaren
Vid pennan Lisa Rodebrand

Perka hankar sig fram med diverse småjobb för att ha råd att förlora sig i olika spel. Det senaste spelet verkar vara något alldeles speciellt, men han har inte riktigt förstått vad det går ut på ännu.

Som läsare slungas jag in i en dystopisk framtidsversion där världen är våldsam och kaotisk. I jämförelse verkar medeltidsmiljön i spelet nästan idyllisk. Boken erbjuder en unik kombination av science fiction och fantasy som författaren har valt att kalla science fantasy. Bra miljöbeskrivningar och väl valda detaljer gör det lätt att se scenerna framför sig.

Det här är en oförutsägbar och underhållande bok där verkligheten verkar vara otäckare än spelen. Handlingen tätnar successivt. Perka spelar ett spel i medeltidsmiljö och inuti det spelet, spelar han ett spel som utspelar sig i verkligheten. Han visar sig vara del av en grupp med ett okänt uppdrag.  Gruppen är en brokig samling individer med bland annat en betjänt, en häxa, en trollkarl, tre tomtar, ett spöke och en flicka som nästan är prinsessa och som har sällskap av ett monster. Själv är Perka en prins och det är ju inte så pjåkigt.

Språket är lättläst och felfritt och har ett bra flyt som gör att man vänder sida efter sida. Det är förvirrande med ett spel inuti ett spel, men konstigt nog så intressant att jag inte bryr mig om det. Det enda jag bryr mig om är att vända blad för att se vad som ska hända härnäst. Nyfikenheten driver mig genom läsningen.

Boken är skriven i tredje person dåtid med ett allvetande perspektiv som gör att man får följa både hjältar, skurkar och bifigurer. Personteckningen är klichéartad, men eftersom persongalleriet är omfattande underlättar det faktiskt. Det är ju lättare att hålla reda på ”häxan”, ”spöket” och ”trollkarlen” än vad alla personerna heter, i synnerhet som alla har ett namn i verkligheten, ett namn i spelet och ett namn i spelet inuti spelet som egentligen utspelar sig i verkligheten. Låter det rörigt? Det borde det vara, men på något mystiskt sätt hänger jag med, fastän jag brukar få problem när det blir för många personer.

Som förmodligen redan har framgått är det handlingen snarare än personerna som gör boken intressant. Det verkar som om vad som helst kan hända. Personerna är däremot många och kommer dessutom i flera skepnader, vilket gör att det är svårt att lära känna dem. Det snabba tempot och de många parallellhandlingarna gör att språket blir berättande i stället för gestaltande. Det förstärker känslan av att den här boken är en saga för vuxna. Nämnde jag förresten att det finns en drake också? Samt ett antal robotar? Boken är verkligen en science fantasy!

Ja, och uppdraget då, vad går det ut på? Det kan jag förstås inte avslöja. Men jag tänker spoila att skurkarnas mål (i värsta James Bond-stil) är att erövra världen. Perka och hans brokiga grupp av medspelare är de enda som kan stoppa dem. Nämnde jag förresten att den här boken handlar om spel? Jag har nu använt ordet spel nitton gånger …

Boken är oförutsägbar och underhållande och för oss som gillar fantastik är den ett riktigt lyckopiller!

/Lisa Rodebrand

 

Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s