Kongressrapport från Fantasticon 2015

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

I år har jag, i egenskap av att vara ett science fiction-fan, fått den fina äran att bli skickad av den nordiska fanfonden NoFF till Fantasticon 2015 i Köpenhamn. Fantasticon är en årlig dansk science fiction-, fantasy- och skräckfestival och NoFF vill främja utbytet mellan de nordiska fansen.

aDet var första gången på många år som jag över huvud taget var i Danmark och det var ett somrigt Köpenhamn som mötte mig. Jag fick också åka över Öresundsbron för första gången med tåget, det kändes lite äventyrligt faktiskt.

Hotellet Fy og Bi, som de flesta av oss bodde på, var jättefint, med en härlig bakgård. Det hade också en fin restaurang och ett Café som hette Asta. Vi som kom redan på fredagskvällen myste i de sista solstrålarna för dagen i filtar och drack öl. Lördagens middag intogs däremot på samma hotell fast inomhus. Vädret var fint, men det var för kyligt för att sitta ute.

np

 

 

 

 

 

 

 

Själva kongressen hade flera roliga programpunkter, på lördagen var det tre programspår och på söndagen två. Jag gick på fyra programpunkter på lördagen och de var alla på engelska. Jag hade problem med danskan, men det gick bättre att förstå ju längre tid jag var där.

På kongressen var det två hedersgäster, de så kallade Guests of Honour. Det var Pat Cadigan och Ian Watson. Pat Cadigan är född i USA, men bor nu i Storbritannien och Ian Watson är ursprungligen britt, men bor nu i Spanien. Jag var på båda deras intervjuer, så jag skriver mer om dem och deras författarskap nedan. Läs vidare!

fd

 

 

 

 

 

 

serafens drömmar

 

Den första programpunkten jag gick på var med svensken Ola Wikander som intervjuades av en av arrangörerna, dansken Jens Rugård. Ola är författare, översättare från antika språk och teologie doktor och har skrivit flera böcker, bland annat den populära fackboken I döda språks sällskap. Men den största anledningen till att han kom till Fantasticon var på grund av den nya boken Serafers drömmar, den första boken i en fantasytrilogi, utgiven på Norstedts.

Ola berättade lite om bakgrunden till boken och han kallade sin stil ”barock (steam)punk” då han är väldigt förtjust i 1700-talet och gillar det blommiga språket. Han är trött på det svenska tjatet om att man inte får använda adjektiv i skönlitteratur. Ola menade också på att hans bok nog inte är traditionell fantasy och sa att den inte har ett omfattande världsbygge. Han tänkte mer på den filosofiska idén om att det är ”the consiousness that creates the world” och det är inte mer värld i boken än det som krävs för att karaktärerna ska ta sig framåt i berättelsen. Han berättade också om att han har influerats av det bibliska berättandet och japansk kultur plus om hur spännande det kan vara att drömma på ett utdött språk.

dSedan var jag på programpunkten där Ian Watson intervjuades av dansken Niels Dalgaard. Ian Watson har skrivit mängder av böcker och noveller och det finns en hel lista på Ians hemsida http://www.ianwatson.info/. Ian är en rolig talare och berättade kul anekdoter ur sitt skrivarliv. Han började skriva på heltid 1976.

Ian berättade att han som ung inte ville skriva science fiction utan ”riktig” litteratur och bad om ursäkt för det (haha). Han bodde också i andra länder när han var yngre, bland annat i Japan och Östafrika, och hans författarskap har influerats av att han lämnat Storbritannien flera gånger för att bo på andra platser. Nu bor han i Spanien tillsammans med Cristina Macía (som var med på nästa programpunkt, se nedan). De båda passade på att göra reklam för nästa års Eurocon, som de båda är med och arrangerar, som kommer att vara i Barcelona. BCon är ihopbakad med den spanska kongressen Hispacon och kommer att ske den 4-6 november 2016 – läs mer här: http://www.eurocon2016.org/

a-iIan berättade flera intressanta tankar som han funderat på, han tror att människor i framtiden kommer att bli designade för att kunna leva i rymden. Han hade också funderat på om det är så att olika språk förkroppsligar olika sätt att se på världen och om det är så att vi förstår världen genom det filter som vårt språk kan vara. Sedan berättade han hur det var att jobba på manuset till filmen A.I – Artificiell Intelligens med Stanley Kubrick. Stanley Kubrick dog senare och det blev Steven Spielberg som till slut gjorde filmen. Det var intressant och jag tänkte nu se om filmen igen när jag har lite mer bakgrundsfakta.

martin cristinaSedan var det dags för nästa programpunkt som handlade om översättning av GRR Martins bokserie Sagan om is och eld. Det var med Cristina Macía som har översatt serien till spanska och de två danska översättarna Poul Bratbjerg Hansen och Anders Michelsen (som översatt till danska). De diskuterade ordens makt på en mikroskopisk nivå och det var mycket roligt och givande. Såklart är det en utmaning att översätta en så omfattande berättelse som har så många fans.

I Spanien så var det så att böckerna kom ut på spanska innan tv-serien hade börjat och eftersom den är dubbad så använde man sig mycket av böckerna i översättningsarbetet av tv-serien. Men på nätterna går tv-serien i Spanien på engelska med spansk text som vi gör motsvarande i Sverige och Danmark. Här i Norden har vi ju mötts av de engelskspråkiga på teve på ett annat sätt, menar jag.  De danska översättarna berättade också att de hade fått en lista på hur de norska översättarna hade gjort, som de kunde ha nytta av i sitt arbete.

iSedan var jag på en paneldiskussion om att bo och skriva i ett annat land. Den innehöll förutom Ian och Pat de brittiska deltagarna Lucas Bale och Niahm Brown (till höger på bilden) som nu bor i Danmark. Det var en intressant debatt om att känna sig utanför och alienerad samtidigt som de alla tyckte de kunde använda sina nya erfarenheter i sitt skrivande.  Vi fick också lära oss att danska är det språket som talas i himlen eftersom det tar en evighet att lära sig och jag vet nu varför israeliterna vandrade runt i öknen i 40 år: ”Men don´t ask”. De pratade alla om upplevelsen att tänka på andra språk och sa vad de saknade från sitt gamla land. Det visade sig handla om mat och brittiska pubar. Det var en trivsam pratig punkt med roliga betraktelser över folk i andra länder.

rMin lördag slutade med en trevlig middag på hotell Fy og bi med mängder av danskar och hedersgästerna. Det kändes jättekul att få vara en del av samtalet och mingla med människor som varit med i svängen så länge. Det var en ynnest att få ödmjuka råd och tips, från rutinerade människor, i goda vänners lag.

 

 

 

 

lSöndagen började jag med att lyssna på Pat Cadigan som blev intervjuad av Lars Ahn Pedersen. Hon har också skrivit många böcker och en hiskelig massa noveller. Hon berättade att hon varit med i fandom sedan sin första kongress 1975 där Robert Heinlein var hedersgäst. Hon sa att hon alltid vetat, redan som ung, att hon skulle bli en författare. Och hon sa att ju mer man skriver desto bättre blir man på att finna sin egen röst.

Hon var väldigt stolt över sin jberättelse ”The Girl-Thing Who Went Out for Sushi” som vann Hugopriset. Den är en allegori, med inspiration från hennes transvänner, som handlar om personer som bor i en bana runt Jupiter. Den blev sedan startskottet till hennes bok See You When You Get There. Nu har jag bestämt mig för att läsa dessa av hennes böcker såklart och några till. Pat har kallats cyberpunksdrottning och hon citerade någon som sa träffande att cyperpunk är ”high tech, low life”. Pat berättade också fint om sin kamp mot cancer.

 

galskap gör friSedan hade jag ett eget samtal på en panel med den danska författaren Thorbjørn Haugaard Eriksen. Vi blev intervjuad av Jesper Rugård om psykisk ohälsa och om att skriva science fiction, fantasy och skräck. Thorbjørn berättade om sin bok Galskab gør fri, utgiven på Ulven og Uglen förlag, och inspirationen till detta. Vi pratade båda på engelska om hur vansinnet har styrt våra liv men också hur det inspirerat vårt skrivande. Jag var nervös såklart, men jag tror det gick bra.

 

 

Sedan var jag och lyssnade på Ian och Pat igen, som den här gången blev intervjuade av dansken Flemming Rasch, om hur det är att skriva i andra personers universum. Båda författarna hade skrivit för Games Workshops Warhammer. Pat Cadigan berättade också om att hon skrivit böcker om sådana berättelser som tidigare varit film, som till exempel Jason X. Hon har också skrivit böcker om två filmer som handlar om ”The Making of”, Lost in Space och The Mummy. De berättade roande om hur utmanande det kan vara att skriva sådana saker när så mycket redan är bestämt i förväg, både storymässigt och till och med hade ramar som hur många ord slutresultatet skulle ha. Pat berättade också om hennes medverkan i Wild Cards som huvudsakligen drogs ihop av ett skrivarkollektiv med GRR Martin i spetsen.

Den sista punkten jag var på var med framtidsforskaren Klaus Æ. Mogensen och professor Richard Ipsen. De pratade om bioteknologi och science fiction. Det handlade om högt och lågt. Kommer man i framtiden att ge blod från unga personer till gamla personer för att äldre ska få bättre hälsa? Hur kommer man att producera mat till jordens befolkning i en värld som mer och mer urbaniseras? Kommer bondgårdar bli större eller kommer matproduktionen att decentraliseras? Hur går det för bina? Kommer mer mat att produceras genom genetisk modifierade organismer som kommer att göra till exempel ost? Kommer kött att växa från organismer i stora vattentankar? Kommer insekter och maskar ingå i vår diet i framtiden i större utsträckning? Kommer vi fortsätta att avla fram djur och växter för att det är roligt och vad ser vi då i kristallkulan, förutom de redan självlysande blå kaninerna? Kommer folk att vilja ha vingar när vi nu kan odla fram organ? Det diskuterades också om diskbänksterrorism, skräcken över vad som kan hända nu när terrorister kan odla fram luftburna farliga virus hemma vid köksbordet.

Ja, sedan var jag helt slut efter en kul helg och tog några öl och tackade arrangörerna för en väl ordnad och trevlig kongress. Jag hade jättetrevligt! Jag minglade med flera danskar och Fia från Malmöfandom, ordförande i den svenska sf-föreningen Carolina och med Johan som ordnat med NoFF-resan för mig. Sedan bums i säng och med tåget nästa dag hem.

hm

 

 

 

 

 

 

Ja, men vill du också träffa likasinnade så måste jag tyvärr säga att ArcipelaCon http://www.archipelacon.org/ redan är fullbokad, med dragplåster som GRR Martin. Men vill du åka på nästa Swecon, som kommer att vara den 7-9 augusti i Linköping så finns det fortfarande tid. Läs mer om Confuse 2015 här: http://www.confuse.nu/. Då är hedersgästerna Kristina Hård, Madeline Ashby och Ben Aaronovitch.

gTack alla, det var en helt fantastisk helg. Tack hedersgästerna, tack arrangörerna och tack de svenska deltagarna som åkte över bron och tack NoFF för att jag fick ta del av en fin upplevelse. Jag har säkert glömt några, men ni vet vilka ni är! Nu har jag flera böcker som jag ska införskaffa till min bokhylla och filmer och teveserier som jag bara måste se. Tack!

Väl mött i framtiden alla nördar där ute!

Det här inlägget postades i Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Vi testar!, Vi tipsar!. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kongressrapport från Fantasticon 2015

  1. Fia skriver:

    YAY! Välskrivet!! Jag får nu prestationsångest för min egen bloggrapport😉

  2. rymdolov skriver:

    Tack för rapporten! Det verkar ha varit en intressant kongress, inte minst programpunkten där du var med. Synd att Danmark ligger så långt från mitt hem.

  3. Ping: Reportager om Fantasticon | Fantasticon 2015

  4. åka skriver:

    Det tog ett tag innan jag kom mig för med att läsa, men nu får jag också tacka för rapporten. Fina bilder också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s