Vackra kyrkor jag besökt av Johannes Pinter

Vackra kyrkor jag har besöktTitel: Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Eskapix Press

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Johannes Pinter är en filmmanusförfattare, regissör, klippare för film, tv och bio och kan nu även titulera sig som författare. Hans debutbok är en skräckroman som är den första hela romanen att komma ut hos Eskapix. Han var också en av skribenterna på Debutantbloggen 2014 där han har skrivit om sina vedermödor och glädjestunder som nybakad författardebutant. Där finns också en liten filmmanusskola för den intresserade.

Vackra kyrkor jag har besökt är en egensinnig roman om Valdemar, som är Väktare. Han är den enda Väktaren faktiskt som håller reda på alla väsen, oknytt, vampyrer, gengångare och annat elände som finns i Världen Bredvid. Onda väsen poppar upp här och där och är en fara för hela mänskligheten, inte bara en gång utan flera, i denna bok.

Väsen från Världen Bredvid söker sig alltid in till människans sfär genom de portar som alla nu härbärgerar en kyrka. Ibland har våra förfäder helt enkelt försökt täcka gravar med en helig byggnad och/eller genom att fylla kyrkgolven med silverkors. Ibland är det kyrkklockorna som ger beskydd, allt beroende på väsen. Oftast har prästerna kontaktat Väktaren med sina bekymmer direkt och Valdemar har ryckt ut. Men nu börjar han bli gammal och sjuk och börjar fundera på om han kan behöva en efterträdare. Men eftersom arbetet traditionellt gått i arv så är han lite orolig inför att sylta in sin son och sonson i det hela. Är det här hårda livet verkligen något för dem?

Men när det efter ett allvarligt jordskalv visar sig att ett stort och omvälvande hot från Världen Bredvid är i annalkande ställs allt på sin spets. Valdemar får lova att uppmana den kraft han har. Med stöd från sin arbetskamrat Gregor och inspektören Stella drar de land och rike runt för att stoppa de olika farorna som nu mer eller mindre verkar hända på flera ställen på samma gång.

Det här är skräck, men även om det ibland blir rätt smetigt, så tycker jag inte att det är för vidrigt – och jag är rätt känslig. Det finns mycket humor och ironi i storyn och jag tycker att man kan sätta den här boken även i ungdomars händer. Valdemar är en sargad och sliten hjälte, som har bekämpat alla möjliga och omöjliga hot i Sveriges kyrkor under många år. Visserligen har han en del hjälp och han kan läsa upp sig på de olika monstren i sin Skuggbibel, men bilden av den ensamma mannen mot elementen är lätt att identifiera sig med.

Roligt blir det när Valdemar måste stjäla en bebis för att kunna utföra en ritual. Jag säger bara, håll reda på dina barn om du är i Visby! Och om du inte visste det så kan även musik i öronen skydda dig mot ond bråd död när du vandrar bredvid vatten.

Karaktären Stella är också intressant. Trots att hon mest ska kontrollera att allt värdefullt i kyrkorna inte ska förstöras under hårda strider, drar hon sig inte för att rycka in när hon måste. Gregors historia är alldeles egen, uppvuxen under hårda omständigheter i väsensfyllda skogar i Rumänien.

Den yttre historien, ramverket som handlar om Valdemars kamp vid Världen Bredvids portar, är den klassiska. Vi alla andra människor är helt ovetandes om hans arbete och slipper oroa oss för alla de faror vi inte visste fanns. Om du tyckte om filmen och mockumentären Trolljägaren kommer du att älska den här boken.

Men med Valdemars inre kamp, den mot sjukdom och ålder, fördjupas historien och det är det som till slut får boken att lyfta. Bra författargrepp, som intressanta platser, miljöbeskrivningar och väl genomtänkta väsen gör boken till en bladvändare. Men det är inte förrän man läser de sista sidorna som man blir helt nöjd. Det oundvikliga slutet känns som en vidöppen dörr till en uppföljare jag gärna skulle vilja läsa.

Längst bak finns två appendix, med mer information än man faktiskt behöver. Det var rätt omfattande, så frestelsen var stor att hoppa över det sista. Men där fanns några guldkorn, så håll ut till allra sista sidan. Författarens gedigna research är ibland för övertydlig. Men miljöbeskrivningarna och interiörerna av kyrkorna är mer än trovärdiga, eftersom han har besökt dem allihop. Den kyrkan jag själv helst skulle vilja åka till, efter att ha läst denna bok, är Sankta Annas Underjordskyrka, som finns i en gruva i Lycksele.

Jag har följt delar av den här historien från ett tidigt stadium, då Johannes och jag gick samma skrivarkurs för ett par år sedan. Det har varit kul att se berättelsen veckla ut sig och nå sitt färdiga format – från embryot till det flygfärdiga.

Advertisements
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner, Skräck. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s