”Den sjuka sagan” av Anna Vintersvärd

den-sjuka-saganAndra Världar Förlag, 2014
ISBN 978-91-87951-03-9
Vid pennan Lisa Rodebrand

Den sjuka sagan är en urban fantasy som utspelar sig i Hultsfred.

I staden börjar kaffet på ett mystiskt sätt att försvinna. Ingen vet vad det beror på, men det kanske har något att göra med alla små trähästar som dyker upp?

Boken vänder sig till barn på låg- och mellanstadiet. Det är andra delen av fyra böcker, en för varje advent, som en adventskalender. Den första delen, Den el-ändiga sagan finns recenserad här. Boken är skriven i tredje person imperfekt och innehåller flera parallellhandlingar och många perspektivbyten. Liksom den första boken i serien kan den vara för komplicerad för barn att läsa på egen hand men fungerar bra som högläsning. Den första delen finns även som ljudbok.

De två huvudpersonerna, syskonen Adora och Hektor, går i första klass och på mellanstadiet. Adora gillar idrott och äventyr, medan Hektor satsar på skolarbete och dataspel tillsammans med bästa kompisen Leif. Äventyret börjar där den första boken slutar och Superviruset spelar en stor roll även i den här boken. Vi får även återse general Astrid och magister Manfred som utvecklar en varm relation. De komiska agenterna Gul 14 och Blå Femma får nya utmaningar, framför allt när de vikarierar på barnens skola.

Jag upplever den här boken som rörigare än den första boken. På plussidan finns det fler mystiska och fantasifulla inslag. På minussidan gör de snabba klippen och de många personerna att det är svårt att hänga med. Jag saknar också en röd tråd i bokens inledning. Det händer en massa saker utan att jag förstår sambandet. Tanken är förmodligen att skapa mystik men jag blir bara förvirrad. Slutet är riktigt spännande, men när jag läst ut boken har jag fortfarande inte riktigt förstått hur alltsammans hängde ihop.

Liksom i den första boken är miljöbeskrivningarna korta och slagfärdiga. Många trevliga underfundigheter bidrar till en läsning med hög mysfaktor. Jag gillar också alla datatermer som smugit sig in i texten, till exempel att Superviruset äter chips och muttrar ”Äh, shift …”

Helhetsintrycket av boken är att den är rörig. En rekommendation till nästa bok är därför att använda sig av fler testläsare och ställa frågor till dem för att se om de förstått innehållet och sammanhanget. På grund av förvirringen får boken ett ljummet betyg på fem kakor av tio möjliga från mig, men jag ser fram emot nästa del.

/Lisa Rodebrand

 

 

Det här inlägget postades i Barnböcker, Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s