Himalayabreven av Kristina Hård

HimalayabrevenTitel: Himalayabreven
Författare: Kristina Hård
Förlag: Kabusa förlag

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Det här är Kristina Hårds andra bok, den första boken Alba finns recenserad här på bloggen och den tredje Kleptomania finns recenserad här. Den första boken är en science fiction och den tredje en fantasybok och det var det som drog mig till Kristinas författarskap från början eftersom jag är lite av en nörd. Eftersom den här är en ”vanlig” bok har den blivit stående i hyllan ett tag. Men den visade sig vara en riktig pärla.

Boken handlar om en ung kvinna som går under många namn: Sara, Milla och Julia. Eller är det två olika kvinnor? Historien vecklas upp i sakta mak och handlar mest om det Milla vill fly ifrån och hennes relationer med män, främst kanske Lukas – den sega klättraren, den djärve äventyraren som påminner om en förlorad far. Vännen Rikard, som har ett ofantligt orkidéintresse, är en spillra att klamra sig fast vid – i en komplicerad värld – fast hans pojkvän inte uppskattar henne alls.

Varvat med berättelsen om en kvinna som vill undvika sitt öde finns det i boken gamla kärleksbrev från början av förra seklet, som hon bär med sig. Botanikern Elias skickade dessa hem till sin älskade Ros från en resa vid Himalayas fot 1906 och beskriver den undersköna naturen och det läskiga i att vara utelämnad åt hemskheter så långt hemifrån. Han beskriver sitt sökande efter nya arter av blommor och träd som han kan ta med sig hem till Sverige.

Läsaren slungas fram och tillbaka och dessa fina gamla brev känns förunderliga och sällsamma på något vis och jag vill också besöka världens tak och se det glittrande smältvattnet från glaciärerna. Samtidigt undrar jag vem huvudpersonen egentligen är och hur det hela ska utveckla sig.

Boken får tio kakor, det är den matigaste boken jag har läst på länge, men är trots det inte svårläst. Jag drömde mig verkligen bort i läsningen och gjorde det där besöket i fjärran världar som man så gärna vill göra när man läser. Som sagt, boken är en äkta pärla i bokfloden, en glimrande svart faktiskt … (du förstår om du läser den).

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s