The Screenwriter´s Workbook av Syd Field

The Screenwriter´s WorkbookTitel: The Screenwriter´s Workbook
Författare: Syd Field
Förlag: Delta 

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Det här den absolut BÄSTA bok jag har läst om att skriva filmmanus och om att skriva överhuvudtaget hittils. Jag hade fått låna den av en kompis och tänkte inte att jag skulle skriva ett filmmanus. Men jag tänkte att den kanske innehåller övningar som jag kan göra, fast jag skriver en bok istället. Sagt och gjort, så blev det.

Syd Field är en amerikansk filmmanusguru (som tyvärr dog förra året) som har skrivit flera böcker om hur man skriver filmmanus och om hur man säljer dem i Hollywood. Han har haft kända deltagare på sina många skrivkurser runt om i världen och flera av hans alster (och elevers alster) har blivit film. Han har arbetat med filmstudios och läst tusentals manuskript och hundratals böcker för att hitta guldkorn som sedan gått vidare till att faktiskt produceras som filmer.

”A Workbook Approach” är verkligen ett sätt att få ur sig ett filmmanus (eller i mitt fall då en bok). Syd Field har många mycket handfasta tips om hur man går tillväga. Efter varje kapitel är det en övning som man skriver innan man går vidare. Uppgift läggs till uppgift. Sakta men säkert får man ihop sin idé till något som man kan formulera, man reder ut för sig själv vad det är ens karaktärer drivs av och vad de vill uppnå. Han ger idéer på hur man kan tänka. Bland annat så introducerar han begreppet ”paradigm” som jag inte har lyckats översätta på något bra vis (se bild).  Men det är ett sätt att dela upp hela manuset/filmen i små block och enheter, som man sedan sätter ihop.

paradigm

När man kommer till själva skrivandet så blir det hela praktisk. Det bygger på att man ska berätta en historia i tre akter. Det ska bli 120 sidor långt. Man skriver först akt 1 som är ett block på 30 sidor tills man kommer till Plot Point 1. Sedan skriver man akt 2 som är 60 sidor och som kan delas upp i fyra enheter om 15 sidor. I mitten är The Midpoint (på sidan 60) och akt 2 slutar med Plot Point 2. På sid 45 och 75 finns två vändpunkter som kallas Pinch 1 och Pinch 2 (inte med på  bilden ovan). Till slut skriver man akt 3 som består av 30 sidor. Och sedan är man klar! Yeah. Det låter enkelt, men det tar ju såklart tid.

Jag följer författarens råd till punkt och pricka (förutom att jag skriver en bok) och har nu låtit mitt första utkast vila ett tag. Sedan ska manuset läsas igenom och sedan redigeras såklart. Eftersom jag blev klar med alla övningarna (utom redigeringen) och läst boken i bitar under en längre period (medan jag skrivit) så ville jag läsa den igen. Så när jag var klar med boken började jag direkt läsa om den från början igen, fast nu i ett svep! Jag vill bara säga att senast det hände var när jag var barn och läste Enid Blytons Fem-böcker. Att jag ville läsa om boken direkt när jag var klar alltså.

Boken får därför 10 fullmatade kakor, antagligen gjorda på något matigt rågkli eller något annat fyllt med fibrer, med russin och nötter i och med extra god frön på. Jag hittade tillbaka till skrivlusten igen och kämpade på med övningarna även när det kändes motigt. Precis när jag behövde som mest pepp så stod det i boken att just här är det segt, i det stadiet (i andra halvan av akt 2). Och Syd Field gav idéer på hur jag skulle komma vidare, just där och då med exakt det problemet jag hade. Precis vid rätt tidpunkt … Hur i hela fridens namn kunde han veta det? Insane. Jag antar att han träffat på många, många med exakt samma skrivprocess som jag.

Så nu sitter jag här med ett nytt ruffigt första utkast till ett bokmanus och är GLAD och lite sliten. Jag har redan köpt boken Screenplay som är skriven före den här boken (återkommer med mer info här på bloggen).  Syd Fields metod har fått en del kritik om att det här är ett sorts Hollywoood-formula som han har lärt ut, men själv tycker han inte i boken att det är det han har gjort. Sättet att sätta ihop en massa enheter/textblock och ”bygga” ett manus är inte grejen. Han menar att man ska lita på skrivprocessen – det föds en massa tankar när man skriver och han tycker att man ska följa sina infall och lyssna på sina karaktärer. Han menar på att det är helheten som gör att det lyfter, att verket är mer än summan av sina små bitar. Men att lära sig hur man sätter ihop sina byggklossar på ett bra sätt är ju såklart en bra början, är hans tanke. Min förståelse för dramaturgi har ökat exponentiellt! Jag har också lärt mig tänka mer visuellt/filmiskt och hur man kan ”öppna upp” sina scener genom att till exempel flytta dem utomhus.

Det här inlägget postades i Engelska titlar, Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner, Vi tipsar!. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s