Adams bok av Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos

Adams bokTitel: Adams bok
Författare: Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos
Förlag: Natur och kultur

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Åsa Moberg Boije är en känd författare, journalist och översättare. Hon har många strängar på sin lyra – hon har skrivit ett flertal böcker, har engagerat sig mycket i kampen mot kärnkraft och är feminist. Hon har bland annat översatt Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” och ”Mandarinerna” (tillsammans med Adam). Men den här boken är en bok om och med Adam, om hur det är att ha diagnosen bipolär och vara anhörig.

Den här boken är bland de bästa böcker jag har läst i genren språkmässigt. Åsa är en fantastisk skribent och en passionerad anhörig som verkligen vill förstå Adam och hans krångliga hjärna. Hon verkar ha tjusats av hans skarpa intellekt, hans talang med ord och fördomsfria sätt. Men när han har sina perioder är han antingen djupt deprimerad eller ”helt i himlen” – då han mer eller mindre är skvatt galen.

De har skrivit den här boken tillsammans för att belysa hur det är att leva med diagnosen manodepressiv (som numera kallas bipolär) och hur det är att vara anhörig. Det är mest Åsa som skriver och mycket av texten är dialoger; de talar om livet vinfyllda nätter. Men några kapitel är Adams. Då skriver han om sin barndom, sin överklasstillhörighet som son till en ungersk baron, sin rotlöshet, om sin dåliga relation till sin far och om ankomsten till Sverige som barn. Man får också läsa några av Adams brev till andra människor. Hans språk glittrar, provocerar och skapar intressanta tankar kring hur man kan använda svenska ord. ”Mina tankar har stelnat till knäckebröd”, säger han. Han skriver fax om lättförtjänta orgasmer och undrar över ordet ”sorgearbete” – måste även sorg ses som ett arbete i Sverige?

Man får följa med Adam och Åsa i de fantastiska ”uppen” som ibland för Adam resulterar i galna resor till Paris och ibland tvångsinläggningar på Säter. Åsa försöker stå ut med kärleksaffärerna och pengaslöseriet i manierna. Men sedan går det neråt och allt blir livstrött leda. Åsa lär sig att bli rädd varje gång Adam verkar för glad och sedan lättat när han mår dåligt. Sedan har hon förstås dåligt samvete för det – att hon har lättare att leva med den olyckligt lugna.

Det är mycket sex beskrivet i boken: allt från artighetssex till vällustiga svulstiga beskrivningar av kvinnors kön och kroppar. Ibland undrar jag om Adam vill provocera eller om han har en sorts fritänkande överklassvokabulär – eller så är kanske franskan översatt till svenska mer generös. Jag kanske bara är lite svenskt inskränkt? Ibland blir jag ledsen när Adam verkar bli mer eller mindre utnyttjad.

Åsas erfarenhet av psykiatrin är inte positiv. Hon känner vanmakt över att personal inte kan eller ibland inte ens verkar vilja hjälpa till. De släpper ut Adam trots att han inte kan ta hand om sig själv, de går på när han spelar ”frisk” eller bara proppar i honom mediciner. Stödet till henne som anhöriga är nästan obefintlig trots att hon får ta de stora smällarna. Men hon ser ändå sig själv ganska klart tycker jag, vad som driver henne och vad hon själv inte gör så bra.

Boken kom ut 1999, men känns fortfarande aktuell. Jag delar inte Åsas negativa erfarenheter av psykiatrin, men jag förstår hennes uppfattning. Hon har mött många läkare som hon döper till ”Läkare A” och ”Läkare B” och så vidare. När boken är klar har hon avverkat nästan hela alfabetet. Och då är inte annan sorts vårdpersonal med i det, bara läkare. Men Adam är charmerande och manipulativ och det kanske krävs en viss skicklighet att genomskåda det?

Nåja, boken har som sagt en vällustig och sensuell ton och skildrar både det goda och det hemska med bipolär sjukdom. Boken får en klockren tia och jag bugar respektfullt inför det mod som ändå måste ha uppbådats från dem båda inför publiceringen av detta manus.

Åsa har också skrivit en bok som heter ”Vara anhörig – bok för anhöriga av psykiskt sjuka” som jag kommer att läsa och har anledning att återkomma till här på bloggen.

Det här inlägget postades i Biografier, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Adams bok av Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos

  1. Åsa Moberg Boije skriver:

    Tack! En sådan recension 15 år efter utgivningsdagen gör författarna mycket glada!
    Åsa

  2. bookiecookiez skriver:

    Välförtjänt😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s