Äcklet av Jean-Paul Sartre

Titel: ÄckletÄcklet
Författare:
Jean-Paul Sartre
Förlag: Albert Bonniers förlag (Bonnierpocket)

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Jean-Paul Sartre var en känd fransk författare och filosof som levde under 1900-talet. Han var en av grundarna till existentialismen och fick Nobelpriset 1964 (men avböjde av principiella skäl). Han var tillsammans med Simone de Beauvoir – även hon författare och filosof.

Det här är författarens debutroman. Den handlar om Antoine Roquentin som bor på ett hotell i den franska hamnstaden Bouville. Han har tidigare varit i europeiska städer, i Nordafrika och Fjärran Östern. Men nu har han ett mer stillsamt, tråkigt liv. Han befinner sig i just Bouville för att han håller på att skriva en bok om markis de Rollebon som levde där på 1700-talet och Antoine håller mest till på stadens bibliotek.

Boken utspelar sig i början av 1930-talet och miljöskildringarna och beskrivningarna över hur det var då är den stora behållningen av den här boken. Det händer inte så mycket på ytan, det är en långsam text där huvudkaraktärens inre liv är i centrum.

Antoine drabbas av äckel inför sig själv och inför existensen av allt annat. Han tycker att föremål inte borde angå honom eftersom de inte lever. Han är rädd att komma i kontakt med ting, som om de var levande djur. Men naturen är levande och läskig och existerar – det riktiga havet är kallt, svart och fullt av djur under den tunna gröna hinnan som är gjord för att lura folk.

Här är två citat:

”Tingen är inte gjorda för att man ska röra vid dem. Det är bättre att glida emellan dem och undvika dem så mycket som möjligt.”

”Min tanke, det är jag: det är därför jag inte kan sluta. Jag existerar genom vad jag tänker … och jag kan inte hindra mig själv från att tänka. Just i detta ögonblick – det är fruktansvärt – om jag existerar, är det därför att, jag fasar för att existera. Det är jag, det är jag som drar mig upp ur det intet jag strävar efter: hatet mot, avsmaken för att existera, det är lika många sätt att få mig att existera, att pressa mig in i existensen.”

Antoine funderar också över att händelser hakar i varandra som sekunder och att det då känns som att de har samma flyktiga känsla som tid och inte hålls kvar i minnet. Han funderar också på att äga ting som är minnen, han vet inte var han ska ha sitt förflutna någonstans. Han vill vara fri.

Och när är ett äventyr ett äventyr? Han tycker att äventyret börjar när man börjar berätta om en händelse. Det måste kunna bli en historia. Hans eget liv verkar dock inte vilja ta fart och helst verkar han bara vilja försvinna.

Den här boken får 8 livströtta kakor för att den är mycket välskriven och har förtjänat att hamna i klassikeravdelningen av flera orsaker.

Det här inlägget postades i Hem, Klassiker, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s