Att skriva om sitt liv. Med livskartan på spaning efter minnen, mening och möjligheter av Inga-Lill Valfridsson

Att skriva om sitt livTitel: Att skriva om sitt liv. Med livskartan på spaning efter minnen, mening och möjligheter
Författare: Inga-Lill Valfridsson
Förlag: Svenska förlaget

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Den här boken är en handbok i hur man kan ge sig in i det omfattande projektet att skriva om sitt liv. Boken är väldigt praktiskt och konkret. Författaren tänker sig att man helt enkelt sätter igång och skriver genom att man ställer sig själv en massa frågor (som serveras i boken).  Hon tycker att man ska dela upp sitt liv i sju- eller tioårsperioder beroende på hur gammal man är. Sedan kan man skriva ner olika saker som inträffade i sitt liv under respektive period. Man kan börja med rubriker, underrubriker och små anteckningar.

Boken är i två delar, först kommer livskartan och sedan skrivartips i del två. I del ett delas livet upp i barndom, tonår, ung vuxen och så vidare. Varje kapitel har underrubriker på saker man kan fundera över under varje tidsperiod, som till exempel: familjen, smärtpunkter, sjukdomar, partner, kropp, själ, arbete och värderingar. Det ställs en mängd frågor i varje stycke som man får fråga sig själv om det är viktigt och värt att skriva ner. I slutet av några kapitel finns en liten sammanfattning om de olika tiotalen med vad som hände då. De är lite roliga, och jag känner igen mig i 70- och 80-talen och minns saker som då var aktuellt och vad man åt och såg på tv.

Jag tror boken passar äldre läsare, kanske till och med de som gått i pension och som drömmer om att äntligen komma igång och har gott om tid för en expedition i livets vindlingar. Om man vill skriva för sina barn och barnbarn tror jag verkligen på den här boken. Men tänker man sig att man ska använda det som författaren kallar för livskartan, och göra allt steg för steg, så rekommenderar jag att man läser igenom hela boken i ett svep först. Sedan kan man läsa igenom kapitel för kapitel igen samtidigt som man gör de olika ”anteckningarna” och faktiskt skriva ner det man tycker är viktigt i sitt liv. Jag tänker annars att det kan vara svårt att skriva utan att riktigt veta var man är på väg.

För yngre läsare som vill skriva om sig själva känns en del av frågeställningarna om livet inte relevanta. Och hur jag mins mitt 50-, 60-, 70- och 80-tal kan ju vara trist för den som inte var född då (om man inte vill intervjua sina föräldrar eller mor- och farföräldrar som en del av projektet).

Det poetiska med att gå på utflykt bland alla sina minnen och färdas genom tid och rum är en fin tanke i boken som inte får blomma ut. Att sitta på sin ålders höst och gå igenom gamla foton, besöka platser man inte sett på många år och att tänka på människor som betytt mycket för en kan ju vara ett fint sätt att tillbringa sina dagar på. Det drömska och sköna med skrivandet kunde ha fått lite mer utrymme mellan pärmarna.  Även om man har en historia man vill göra upp med kan det vara skönt att äntligen ta tag i det och stirra det förflutna i ögonen. Att kunna frossa i det egoistiska med att ge sig själv oceaner av tid är inte alla förunnat. Boken får sex praktiska kakor.

Det här inlägget postades i Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s