”Finnpojken” av Barbro Törnered

finnpojken

Bokverket 2013

ISBN 978-91-86413-07-1

Vid pennan Lisa Rodebrand

I Finnpojken får vi följa Antti som är fosterbarn i Sverige under kriget. Antti har det inte lätt. Hemma finns inte längre efter att gården brunnit ned. Anttis mor flydde med honom till Helsinki. Vad som hände med hans far vet han inte. Han vet bara att han inte trivs i den lilla byn på Öland. Värdfamiljen låter honom bo i ladan och i skolan har han inga kamrater. När det börjar brinna i Everts lada hjälper Antti till att släcka och Everts farfar Tjalle behandlar honom som en hjälte. Men lyckan blir kortvarig då byborna utser Antti till syndabock för bränderna.

Efter en spännande inledning med svepande miljöbeskrivningar och enkelt språk har jag svårt att komma in i den här boken. Det är framför allt språket som gör mig förvirrad. I ena stunden är det så enkelt att det blir barnsligt och naivt, för att passa den unga målgruppen antar jag, och i nästa blir det gammaldags, dialektalt och anpassat för en betydligt äldre målgrupp. Ord som ”dej” och ”sej” känns för övrigt malplacerade i en historisk roman. Författaren har lagt ned möda på att få dialogen att låta öländsk, men det är framför allt de vuxna som får komma till tals och de talar över huvudet på barnen. Från att ha varit en spännande historia som kunde tilltala de unga utvecklar sig handlingen allt mer till att kretsa runt bybornas käbbel. Det känns som om författaren försökt vända sig både till ungdomar och till äldre men kombinationen blir inte bra.

Det är så många karaktärer i den här boken att huvudpersonen tappas bort någonstans på vägen. De vuxna tar över handlingen och skuffar barnen åt sidan. Boken är för kort för att jag ska hinna lära känna personerna. Det finns tillräckligt med material här för en längre bok. Med mera miljöbeskrivningar och en mer utförlig personteckning hade det varit lättare att låta scenerna sjunka in. Ibland går det fort fram mellan scenbytena. På slutet knyts historien ihop genom att läsaren får antydningar om hur det går för personerna sedan. Det för nästan tankarna till ett bygdespel när man ska få veta hur det går för allihop. På slutet kommer också ett par meningar om vad Antti har för sig. Precis som om huvudpersonen glömts bort.

Finnpojken är en spännande historia med mycket potential. Med en tydligare målgrupp och med mera miljö- och personbeskrivningar skulle det här kunna bli en riktigt bra bok. Som den ser ut just nu blir betyget ljummet. Jag ger Finnpojken 4 kakor av 10 möjliga.

/Lisa Rodebrand

 

 

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Hem, Historiska romaner, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s