Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson

mhovTitel: Mellan vinter och himmel
Författare: Elin Bengtsson
Förlag: Natur och Kultur

Inlägg skrivet av Johan Lindbäck

Såhär beskriver förlaget boken (hämtat härifrån): Martins lillebror Andreas är femton år och ska snart dö. Alla väntar på det, på sitt eget sätt. Medan mamman överbeskyddar Andreas och pappan vänder sig bort, tar Martin sin tillflykt till musiken och förbannar sin bror för att han inte gör något av den tid han har kvar. Men om nätterna kommer mardrömmarna: är det inte i själva verket han som förtjänar att dö, som föraktar Andreas för hans gråhet? Själv skriver Andreas i hemlighet en lista över tre viktiga saker han måste göra. Nu, innan det händer.

Debutanten Elin Bengtsson skriver en bok som behandlar det förmodligen svåraste man kan skriva om, nämligen en ung person som lider av en svår sjukdom med dåliga utsikter att överleva. Det finns vissa likheter med Förr eller senare exploderar jag av John Green och det är svårt att inte jämföra dem, men Bengtssons berättelse är betydligt mer socialrealistisk och berättas helt utan humor. Detta är dock definitivt ingen nackdel när det handlar om ett så pass svårt tema. En invändning jag hade mot Green var att han nästan skämtade bort det hela.

Boken följer den svårt sjuke Andreas, hans storebror Martin och Martins flickvän Sara, och de känns alla trovärdiga och levande. Andreas sjukdom berör mig, likaså kärleken mellan Martin och Sara, men tyvärr är det här ändå ingen bok som fångar läsaren på samma sätt som Förr eller senare exploderar jag. Det största problemet är det snåriga berättandet. Texten är sprängfylld med tankar och grubblerier och det blir helt enkelt för mycket. Alla liknelser som förekommer känns också överflödiga. Det känns som att alla liknelser skapar ett avstånd mellan text och läsare och hindrar den från att verkligen gripa tag. Det blir helt enkelt aldrig särskilt intressant att läsa alla tankar och liknelser. Och som läsare är jag inte det minsta intresserad av att veta hur Andreas vill ha sina frukostflingor till skillnad från Martin.

En sak som är föredömlig med den här boken är att den endast är 156 sidor lång. Att skriva korta böcker är definitivt underskattat. Det är få böcker som verkligen blir bättre av att vara längre. Författaren har tänkt helt rätt där.

Betyget blir tre kakor av tio möjliga. Jag önskar så innerligt att Bengtsson hade satsat mer på själva berättelsen och mindre på tankar och liknelser. Hon kan verkligen skriva.

Det här inlägget postades i Hem, Johan Lindbäck, Ungdom och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s