”Rämnfödd” av Anna Blixt

Rämnfödd (häftad)

Rämnfödd andra boken om Mörkrets Väktare

Av Anna Blixt

Undrentide Förlag 2013

ISBN 978-91-980313-3-1

Vid pennan Lisa Rodebrand

Äntligen en ny fantasy av Anna Blixt, en uppföljare till Fredens pris! Inledningen på den här boken förflyttar mig raskt till en annan värld. I första kapitlet får jag möta Taia av Järvfäst, en handlingskraftig och modig ung kvinna. Jag njuter av den fina personteckningen och de härliga miljöbeskrivningarna. Taia har en mörk hemlighet, att hennes blod är oäkta och blandat, och det är med blandade känslor som hon blir bortlovad till kung Guerold. Till varje pris måste hon hålla sitt arv hemligt.

Det är en spännande början, men kanske är mina förväntningar för höga för jag blir gruvligt besviken. Handlingen segar sig fram utan att det händer så mycket. Under långa transportsträckor får jag följa Taias förberedelser till att bli drottning, möta ett oändligt antal personer som jag inte vet ifall de kommer att ha betydelse för handlingen eller inte och lyssna på långrandiga förklaringar av de fyra öarnas värld. När jag läser fantasy vill jag inte få världen förklarad för mig: Jag vill uppleva den! Det är för segt, det händer ingenting!

Boken är skriven i jag-person och imperfekt. Händelserna skildras i kronologisk ordning och konsekvent ur Taias synvinkel. Som huvudperson upplever jag henne som mer öppen än Minora i Fredens pris, som jag upplevde som reserverad, och det är därmed lättare att identifiera sig med henne. Det gillar jag. Problemet är att hon inte ställs inför så många händelser att brottas med, framför allt inte under första tvåhundra sidorna. Jag blir snabbt uttråkad av att vänta på att hon ska bli vuxen och drottning. Den här boken skulle ha mått bra av att bantas ned rejält, för de spännande händelserna kommer så småningom, för den som har tålamodet att vänta.

Språket i boken är berättande och det passar bra i en sådan här fantasy som spänner över tid och rum. Den värld som skildras gör det här till en storslagen fantasy, men handlingen förmår inte fängsla mig. Det händer alldeles för lite. Dessutom är det en helt annan resa än den som finns i Fredens pris. Här handlar det inte så mycket om strider utan mer om en inre kamp mellan Taias olika arv och vilken väg hon ska välja. Det är när Taia ställs inför olika val som handlingen hettar till, men när hon strider mot sig själv blir det också förvirrat och svårt att hänga med.

Personligen tycker jag att Väktarna med sina övernaturliga krafter tar över för mycket av de spännande händelserna i boken. Det hade inte varit fel om de vanliga människorna hade fått vara med på ett hörn också. Förmodligen hade det blivit mer spännande än kampen mellan de olika supervarelserna.

Vad jag tyckte bäst om i den här boken var Taias kärlek för hemmet i Järvfäst, för sin far och sin bror och för enhörningen som blir hennes följeslagare. Det är i hennes omtanke för de här personerna som historien förmår att beröra mig. Men det är inte det som boken i första hand handlar om, utan om kampen mellan de olika Väktarna. Boken får därför ett ljummet betyg, fyra kakor av tio möjliga.

/Lisa Rodebrand

Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s