Gå i kras. Leva med bipolär sjukdom av Veronica Schelander

Gå i kras. Leva med bipolär sjukdomTitel: Gå i kras. Leva med bipolär sjukdom
Författare: Veronica Schelander
Förlag: Libris

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose

Det här en bok av en religiös kvinna som lever med psykisk ohälsa. Boken är utgiven på Libris förlag – ett förlag som inriktar sig på innehåll som livsåskådning och teologi. Jag brukar inte rekommendera böcker som jag inte har läst själv, men den här har jag gett som bokförslag till många och nu när jag har läst den är jag mycket nöjd med att ha gjort det. Veronica är en ung kvinna men är klok som sin egen bok.

Men det första som förvirrar mig när jag läser den här boken är språket. Det är väldigt annorlunda, inte dåligt, men lite ålderdomligt. Jag tror först att författaren är äldre än jag, men sedan framkommer det att hon tvärtom är mycket i yngre än jag. Hon är inte en naiv människa men språket har ibland stråk av en naivitet som inte passar ihop med det tidigare nämnda. Veronica är halvperuanska och tvåspråkig, så kanske påverkar det hur hon skriver på svenska?

Nåja, Veronica växte upp med sina föräldrar som är missionärer i Peru och kommer sedan som barn till Sverige.  Hon fick som ung kvinna en psykos och blir inlagd under lång tid, fick elbehandlingar och började medicinera. Hon tvivlar på sin tro till Gud. Hon beskriver hur hon var med i en frikyrklig bönegrupp och de trodde att hon var besatt av demoner. Lyckligtvis förstod Veronica själv att hon var sjuk och verkade ironiskt nog vara den mest normala i det sammanhanget fast hon var psykostisk. Hon sörjde en pojkvän som gjort slut med henne tidigare och fastnade i det och på grund av sin sjukdom lyckades hon inte klara av sina studier. De kämpade hon med i olika omgångar. Hon funderar mycket på symboler, sådana som är meddelanden från Gud. Hon tycker att det är väldigt jobbigt med de budskap av psykotisk karaktär hon får och funderar på vad och i så fall vilka som är ”sjuka” och vilka saker som hon faktiskt tycker är ”riktiga”. Hon tycker att hon får verklig vägledning av Gud också och att det hjälper henne att må bättre.

Hon skriver om hur hon träffar en ny man från Älmhult och de gifter sig så småningom. Hon går i terapi och läser på bibelskola och får efter en lång kamp bukt med sin sjukdom och kan hantera den bättre. Paret åker i slutet av boken som missionärer till Peru och spenderar tid i bland annat en slumförort till Lima. Man hoppar mellan en bondgård ute på svenska landsbygden, studentboende i Lund, landet och en kåkstad i Sydamerika. Det är intressant. En cirkel sluts när hon kan hjälpa en psykotisk flicka i Peru med vård vars föräldrar söker hjälp för att de tror att hon är demonbesatt. Hon skriver om sitt eget lidande, men också om lidandet hos de människor hon möter, särskilt de fattiga som har det svårt i Peru som det ger henne stor mening att hjälpa. Hon funderar på att man genom lidande kan få kunskaper som kan hjälpa andra, men hon vill också belysa det som människor lyckas åstadkomma trots lidande. Hon filosoferar en hel del över meningen med allt och ett ställe gillade jag mycket:

”Jag tror fortfarande inte att Gud vill lidande. Men jag tror definitivt att livets stormar formar oss och gör oss både svagare och starkare på samma gång. Klippan, på en bergstopp i Anderna i norra Peru, som formats till vad som närmast kan liknas vid ett vackert indianansikte har blivit en symbol för mig om detta. Klippan har nötts och ser ut att kunna falla när som helst från berget. – däri består dess svaghet – och samtidigt har den formats så vackert – däri ligger dess styrka.  På samma sätt tror jag att en människa kan bli skörare och sårbarare efter mycket lidande, men jag tror att den empati, kreativitet och djuphet som bara kan växa fram ur vissheten om att ha mött sitt eget mörker är vackrare än all världens ondska och förvrängda Guds- och människosyn. Den nya avbild som växer fram är en sannare bild av det egna jaget och dess Skapare.”

Boken får sju kakor av tio. Man behöver inte vara religiös för att läsa den här boken, men om man inte är intresserad av kristen etik och religiösa frågeställningar ska man nog välja en annan bok.

Det här inlägget postades i Biografier, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s