”Barnmorskan i Hope River” av Patricia Harman

Förhandsutgåva från Historiska Media
ISBN 978-91-87263-18-7
Vid pennan Lisa Rodebrand

Första kapitlet i Barnmorskan i Hope River med titeln Dödfödd inleds dramatiskt med repliken: ”Hur länge tror du att mitt barn har varit dött?” Det är en stark inledning av boken där huvudpersonen, barnmorskan Patience Murphy (vars riktiga namn är Elizabeth Snyder), dödförklarar ett ofött barn som visar sig vara vid liv. Den tragikomiska inledningen av boken fångar essensen av vad boken förmedlar: Händelser som skulle kunna vara tragiska och eländiga skildras med hopp, värme och entusiasm.

 Boken inleds vid den svarta tisdagen, börskraschen på Wall Street på 1930-talet, och utspelar sig i West Virginia. Den börjar hemma hos den gravida mrs Katherine MacIntosh, vars make William är ägare till MacIntoshs Förenade Gruvor. Närvarande är den svarta köksan Mary Proudfoot och hennes vuxna dotter Bitsy. Dessa personer är nyckelpersoner i boken och deras liv och öden kommer alltmer att flätas samman med huvudpersonens egen historia.

Som yrkesarbetande kvinna med känsla för allas lika rättigheter är huvudpersonen Patience en karaktär som är lätt att identifiera sig med. För att leva i en historisk tid känns hon oväntat modern. Redan tidigt låter författaren oss ana att hjältinnan har ett mörkt förflutet och är på flykt undan rättvisan. Men vad kan den varmhjärtade barnmorskan egentligen ha begått för brott? Bit för bit rullas Patiences historia upp i form av tillbakablickar och drömmar.

Kapitlen är korta och språket enkelt även om både tempus som perspektiv ibland skiftar på ett ologiskt sätt. Författaren gör en del nybörjarmisstag genom att låta huvudpersonen spegla sig för att vi ska få veta hur hon ser ut och genom att beskriva hela hennes rum när hon kommer hem. Texten bygger till stora delar på att Patience berättar sin historia och gestaltningen blir lidande. Berättelsen arbetar sig framåt ryckvis då flödet i boken trasas sönder av tillbakablickar, drömmar och dagboksanteckningar.

Den här boken är inte särskilt skickligt skriven, men det gör ingenting. Som läsare kan jag inte undgå att märka hur mycket författaren bryr sig om sitt ämne. Här finns, trots fattigdom och vedermödor, ingen jämmerlåt utan händelseförloppet är skildrat med livsglädje och värme. Jag blir glad av att läsa den här boken. Jag bryr mig om karaktärerna och vill veta hur det ska gå för dem.

Författaren verkar ha slängt ut alla berättartekniska regler genom fönstret och bara skrivit boken rätt uppochned från hjärtat. Helt fruktansvärt dåligt och helt underbart bra! Jag skrattar och gråter och blir berörd av dessa människoöden. Det är en bok som är lätt att lägga ifrån sig, eftersom den ändå inte verkar ha någon struktur, men samtidigt vill jag läsa bara ett kapitel till. Det var länge sedan jag fick en sådan må bra-känsla av att läsa en bok.

Sammantaget hamnar Barnmorskan i Hope River på ett medelbetyg på 5 kakor. Min rekommendation är att du som läsare försöker bortse från bokens brister. För det här är en underbar, varm historia som är en njutning att få ta del av.

/Lisa Rodebrand

Det här inlägget postades i Hem, Historiska romaner, Lisa Rodebrand, Romance och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s