”En egen plats” av Robert Goolrick

bild en egen platsRecensionsexemplar från Historiska Media 2013
ISBN 978-91-7545-021-6
Vid pennan Lisa Rodebrand

Ibland kan det vara intressant att läsa en bok som gör alla de där felen som jag inte tycker om. Om inte annat för att jag blir så medveten om vad det är jag inte gillar. En bra läxa med andra ord, för att inte göra samma misstag när jag själv skriver.

En bok ska helst inte börja med sju sidor med beskrivningar av bygden där den ska utspela sig. Efter dessa sidor åkte boken rätt ned i papperskorgen. Men efter ett par timmar kom jag tyvärr på att jag utlovat en recension på boken i ett tidigare blogginlägg, alltså blev boken upplockad igen och avtorkad från diverse matrester.

Charlie Beale, en kringresande slaktare, kommer till småstaden Brownsburg på jakt efter en egen plats i världen. Varför han är kringresande får läsaren aldrig veta, vilket är lite märkligt eftersom nästan alla andra karaktärer kommer med en komplett livshistoria. Charlie Beale, Beebo, beskrivs som en riktig snygging som är bra på det mesta han företar sig. Han har dessutom en aldrig sinande kassakista (likt Pippi Långstrump) men vi aldrig får veta var den kommer ifrån. Beebo blir kär i Sylvan, traktens skönhet, som helst av allt vill se ut som en filmstjärna. Det är en förbjuden kärlek eftersom Sylvan är olyckligt gift med Boaty Glass, som beskrivs som en osympatisk tjockis. Vill man göra en person osympatisk gör man honom tjock, tydligen.

Personteckningen är det som är bäst med boken, även om personerna är endimensionella. Det tycks räcka med ett karaktärsdrag och ett mål per person. Men de är i varje fall genomarbetade och konsekventa och visst lär jag känna personerna. En sak som jag gillar är att boken handlar om personer som försöker förverkliga sina drömmar. Även om (spoilervarning!) det inte alltid går så bra som de har tänkt.

Kanske är det meningen att jag ska tycka att de lågmälda beskrivningarna av den sömniga småstadsatmosfären är ljuvliga. Men istället retar jag mig på alla klichéer, allt generaliserande och alla liknelser. Långa kursiverade avsnitt gör dessutom texten svårläst. Författaren tycks ha en ambition att beskriva vardagsliv och vardagsdetaljer, men det är en idealiserad bild, en utopi som inte känns realistisk.

I stora drag upplever jag boken som berättande i stället för gestaltande. Jag-personen är en utomstående betraktare, vilket gör att läsaren inte kommer särskilt nära personerna det handlar om. Mycket lämnas också oförklarat eftersom jag-personen helt enkelt inte vet. Utan att avslöja för mycket är handlingen inte särskilt originell heller. Boken duger som tidsfördriv (nätt och jämt) men kommer inte att stanna i minnet särskilt länge.

Nej, även för den som söker efter en olycklig kärlekshistoria i en småstadsidyll måste det finnas bättre böcker än den här. Läs den inte! Om inte möjligen för att se hur man inte ska göra … Boken får exakt 0 kakor av mig.

Lisa Rodebrand

Det här inlägget postades i Övrig skönlitteratur, Hem, Historiska romaner, Lisa Rodebrand, Recensioner, Romance och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s