Mönster till historiska dräkter. Kvinnodräkt från 1300-talet.

Mönster till historiska dräkter. Kvinnodräkt från 1300-talet.Titel: Mönster till historiska dräkter. Kvinnodräkt från 1300-talet.
Utgiven av:
Sophias Ateljés Förlag.

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose

Jag har av olika anledningar bestämt mig för att besöka Medeltidsveckan på Gotland i augusti och då måste man ju se rätt ut. Men eftersom jag är helt kass på att sy så tog jag min mamma till hjälp och hon kom hem till mig med sin symaskin. Jag köpte det här mönstret och linnetyg på Svarta Katten, en lajvbutik i Solna, en förort till Stockholm.

Mönstret visar två sorters basklänningar som kan varieras på väldigt många sätt, det var många roliga förslag på hur man kunde göra på olika vis och vi blev verkligen inspirerade när vi satte igång. Oftast bar man en underklänning och en överklänning på medeltiden, så jag satsade på en underklänning i naturfärgat linnetyg och en överklänning i grönt linnetyg. Mamma gjorde en underklänning i vitt av ett tyg hon hade hemma och en överklänning i rött linnetyg. Eftersom vi hade samma linnetyg i överklänningarna fast i olika färg, kantade vi min gröna överklänning i hennes röda och hon hade gröna kilar i sidorna på sin röda klänning. Det visade sig vara smart att gå ihop med någon om du vill variera färger när du ska sy.

Mönstret kom på små gula ark som vi ritade av med smörgåspapper och sedan nålade fast i tyget. På min underklänning gjorde vi tre kilar, en väldigt lång på mitten under bysten och två kortare i sidorna. På min överklänning, gjorde vi inga kilar utan hade slits på sidorna så att man kunde se underklänningen bättre. Då gick de åt mindre tyg än vi hade köpt (fast mamma hade gröna kilar i sin överklänning) så det räckte till en halv klänning till. Och det blev tyg kvar till den andra halvan av det röda tyget eftersom mamma inte hade röda kilar. Så det går att göra en till klänning åt en mycket smal person om du köper lite mer tyg än vad det står i mönstret om den är i två färger (då får man en söm mitt på framsidan och på baksidan förstås). Om du tittar på bilderna nedan förstår du, klicka på dem så de blir stora. Vi gjorde halva den klänningen röd, med en grön kil och den andra halvan grön med en röd kil, men vill du inte ha kilar kan du ju göra den ”schackrutig” alltså byta plats på de gröna och röda kvartarna på baksidan. Då får man en lite mer ”gycklarlook”.

Det blev inte mycket tyg kvar av min underklänning, men det var en stor storlek plus ärmar (som vi inte hade på överklänningarna) och tre kilar, men det blev lite kvar till en huvudduk, jag kommer att blogga om det mönstret (från samma förlag) snart. Det blev jättefint.

Det är en del allmän information i häftet om hur man klädde sig för, vilka tyger man använde och hur man klädde sig i olika samhällsklasser. Det är roligt och underhållande och bra. Man kan själv bestämma sig för vilken ambitionsnivå man vill lägga sig på, hur medeltida man vill vara. Det fanns även förslag på hur man gjorde mer manliga särkar med detta mönster och vill man vara avancerad adelsdam finns beskrivning på släp (fast då får man köpa mer tyg). Ska man vara riktigt medeltida ska man självklart inte sy på symaskin, utan för hand, men det övervägde vi inte ens. Det tog min mamma drygt två väldigt långa dagar med mig som hantlangare att sy ihop två överklänningar och två underklänningar och hon är väldigt duktig på att sy, så räkna med att det tar tid, och är du ovan får du inte ihop detta på en helg.

Jag ger mönstret sju kakor av tio, med en extra chocolate chip för innovation och de fina små skisserna som gör att man fattar jättelätt hur man kan variera basmönstren. Om du ska gå på maskerad och vill komma billigt undan kanske du kan ta tyg du har hemma och då är det kanske inte så noga att det ska vara tyg i rätt material, så länge det ser okej ut. Det finns barnmönster för både pojkar och flickor i samma serie, men de kommer jag inte att skriva om här på bloggen. För män finns det historiskt korrekta mönstret av Bockstensmannens dräkt, som är gjorda efter ett fynd i en mosse av en man och hans kläder (som var väl bevarade), som man tror är från 1300-talet. Hela listan på mönster finns här: http://www.sophiasatelje.se. Tips: det var bara en liten notis i slutet att man ska tvätta tygerna innan man sätter igång (ifall de krymper), det var tur att vi fick veta det i butiken, för vem läser hela mönstret från pärm till pärm innan man sätter i gång? Jag vet att man ska det, men, men … Tyget krympte inte så mycket, men det krympte (i 60 grader).

Advertisements
Det här inlägget postades i Handarbete och sömnad, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s