”Alkemins eviga eld” av Anna Jansson

Månpocket 2012

ISBN 978-91-7503-066-1

Vid pennan Lisa Rodebrand

I den tolfte fristående spänningsromanen beger sig kriminalinspektören Maria Wern till Kosta Boda Art Hotel i jakten på en seriemördare. Historien har sin bakgrund i förfluten tid, då Marias chef Tomas Hartman var lärling hos sin farbror glasmästaren Justus Hartman. Som ung man förtrollas Tomas av farbroderns fru, den vackra men viljesvaga Angelika. En ödesdiger natt älskar de med varandra vilket får till följd att Angelika flyr från Gotland till fastlandet. Händelsen får konsekvenser som leder ända in i nutid.

Jag är sedan länge förtjust i Anna Janssons spänningsromaner. Med hennes målande beskrivningar och väl underbyggda karaktärer förmår hon att fängsla mig på en helt annan nivå än många andra deckarförfattare. Om du ännu inte har upptäckt Anna Janssons böcker kan jag verkligen rekommendera dem. Berättelserna är fristående men för att kunna följa huvudpersonen Maria Werns privatliv kan det vara en fördel att läsa dem i rätt ordningsföljd.

En annan sak som jag gillar med Anna Janssons romaner är att hon skiftar perspektiv mellan flera olika personer. Det gör att man får en bättre inblick i hur händelserna hänger ihop. Dialogerna är också helt fantastiska. De känns hur naturliga som helst och man får en känsla av att vara där. I den här boken finns det också en och annan skruvad replik poliserna emellan som får mig att skratta högt, mera sånt!

Enda nackdelen med boken, om man nu måste hitta en sådan, är att det finns lite logiska missar här och där. Vid Neil Armstrongs månlandning ser farbror Justus och hans vänner ”den blåa planeten” på ”svartvita bilder”? Hemma hos konsthandlaren Sanders ser poliserna att bakdörren står på glänt och konstaterar sedan att det förbluffande nog var upplåst? Men de logiska missarna handlar mest om småsaker och vad gäller handlingen i stort så hänger historien ihop.

Ett extra plus vill jag ge till den oväntade vändningen i slutet av boken. Jag trodde det skulle bli ett förutsägbart slut men i stället satt jag och gapade. Härligt med författare som förmår att överraska på det sättet! Anna Janssons roman ”Alkemins eviga eld” får åtta kakor av mig.

Lisa Rodebrand

Advertisements
Det här inlägget postades i Deckare och thrillers, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s