”Monstrets dotter” av Kristin Cashore

Förhandsexemplar från Bokförlaget Semic 2012

Vid pennan Lisa Rodebrand

”Monstrets dotter” är en prequel till boken ”Tankeläsaren” som jag uppskattade mycket. Det är därför med höga förväntningar jag öppnar den här boken och jag blir inte besviken.

Boken inleds med en prolog om pojken Immiker och hans bakgrund. Hans olikfärgade ögon visar att han är en särling, en person med en övernaturlig förmåga. Immiker kan påverka människors medvetanden och övertala dem att göra allt som han ber om. Eftersom de utvalda särlingarna är kungens redskap, flyr Immiker och hans far och hamnar i landet Dell.

I landet Dell finns farliga djur, fåglar, insekter och människor med fascinerande och underliga färger som kallas monster. Förutom att monstren är oerhört farliga väcker de mäktiga känslor hos människorna. Vissa förförs på gränsen till vansinne och vill äga de vackra varelserna medan andra avskyr och föraktar monstren och vill göra dem illa eller döda dem.

I första kapitlet får vi möta Flamma, som är dotter till den framlidne lord Cansrel. Liksom sin far är Flamma ett monster, men hon är fast besluten att använda sin förmåga till att bara göra goda gärningar. Det är Flamma och hennes invecklade familjehistoria, vilken kretsar till kungahuset i Dell, som boken kommer att handla om. Liksom Immiker kan hon påverka människors sinnen och det är oundvikligt att deras vägar kommer att korsas någon gång under historien.

Jag blir förvånad över att det är så stora skillnader mellan ”Tankeläsaren” och ”Monstrets dotter”.  I ”Tankeläsaren” upplever jag det som svårt att komma huvudpersonen inpå livet eftersom hon beskrivs som närapå osårbar. I ”Monstrets dotter” är det nästan tvärtom: Huvudpersonen upplevs som mycket sårbar till både kropp och själ. Det är lätt att identifiera sig med Flamma och att bli berörd av det hon upplever. Kanske är jag blödig men jag fäller en och annan tår …

Familjeförhållandena kring kungafamiljen är ganska invecklade. I början av boken önskar jag mig ett familjeträd för att förstå hur alltsammans hänger ihop. Men mot slutet förstår jag varför ett sådant familjeträd inte är möjligt: Det kommer en hel del avslöjanden om familjen som det inte är meningen att man ska känna till från början. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är för många personer att hålla reda på och att persongalleriet kunde ha bantats ned. Slutet upplever jag som ganska segt, vilket till stor del beror på att författaren berättar hur det går för alla inblandade personer.

Kristin Cashore behärskar verkligen konsten att skapa en värld som det är lätt att förlora sig i. Jag har svårt att lägga ifrån mig boken och slukar sida efter sida. Trots det enkla språket och den relativt okomplicerade handlingen lyckas hon hitta just de där små episoderna som gör mig som läsare så berörd. Utan skrupler använder hon barn, hundar och hästar och små snälla ord mellan människor för att locka fram de där tårarna … Med enkla medel fångar hon mig totalt och jag går i fällan varje gång.

Språkligt sett finns det lite småsaker som jag inte kan låta bli att reta mig på. Det finns fraser som upprepas tills det blir tjatigt: Behärska dig. Samla dig. Kära nån. Vem säger för övrigt ”kära nån”? Uttrycket känns lite krystat, tycker jag. I mitt förhandsexemplar finns också en del korrekturfel som jag hoppas att förlaget rättar till innan boken går i tryck. Även om boken generellt håller ett bra tempo finns det också en del transportsträckor där författaren berättar i stället för att gestalta. Som läsare får jag ta för vana att skumma förbi de partierna och fördjupa mig i de spännande scenerna i stället.

Jag kan varmt rekommendera ”Monstrets dotter” till alla tjejer som gillar fantasy, för det är verkligen en riktig tjejbok. Det sega slutet tar ned betyget en aning och det landar därför på en sexa. Läs den och snyfta lite i kudden du också!

Annonser
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner, YA (young adults) och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Monstrets dotter” av Kristin Cashore

  1. A. V. Ewenson skriver:

    Jag har bara läst första boken än så länge och tyckte väldigt mycket om den! Nu blev jag riktigt sugen på att sluka den här också! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s