”Mississippi” av Hillary Jordan

Förhandsexemplar från Historiska Media 2012

ISBN 978-91-87031-30-4

Vid pennan Lisa Rodebrand

Graven som Jamie och Henry gräver till sin far Pappi är två meter djup. I hemlighet är Jamie glad att bli av med den elake mannen. Även Laura, Henrys fru, är lättad när den sista spiken slagits i kistan. Det som ser ut som en gammal mans naturliga död är i själva verket ett mord. Kring graven samlas de vita markägarna McAllan och de svarta arrendatorerna Jackson. De sörjande har var och en sina egna skäl att vilja bli av med den gamle mannen.

Henry McAllan har alltid drömt om att få äga sin egen mark, men han har glömt att berätta det för sin fru. Att bli en bondhustru på en bomullsfarm i Mississippi är inte vad stadsflickan Laura önskar sig. På gården är allting lerigt och brunt. Det finns inget rinnande vatten, ingen elektricitet och bara ett utedass. När Henrys bror Jamie kommer hem från kriget, på ytan sorglös och fri och med en utstrålning som damerna faller för, vacklar Laura i sin trohet.

Hos arrendatorerna möter vi Florence Jackson, en stark och handlingskraftig kvinna som funnit sitt kall som barnmorska, och hennes godhjärtade man Hap, stolt ägare till sin egen mula och därmed till rätten att behålla hälften av skörden. Men en död mula, ett söndersparkat skjul och ett brutet ben är allt som behövs för att familjen ska balansera på fattigdomens rand. De ber till gud att äldste sonen Ronsel ska komma hem från kriget. Sonen är sergeant och stridsvagnsförare i Svarta Panterdivisionen. Men hans nyvunna självsäkerhet är en farlig egenskap för en svart man i den rasistiska södern.

Hillary Jordans roman ”Mississippi” är en gestaltning av rasmotsättningarna efter andra världskriget. Inspirationen till romanen har författaren fått från sin mormors berättelser om gården Mudbound. Romanen är en personlig skildring av kärlek, vänskap och överlevnad i den amerikanska södern. Det är en bok som berör och som lever kvar i minnet långt efter att man ställt in den i bokhyllan.

Berättarperspektivet skiftar mellan de vita markägarna och de svarta arrendatorerna. Varje individ har sin egen röst och svarta arrendatorernas speciella sätt att tala sätter sin egen prägel på historien. Om det går att översätta hur de svarta i södra Amerika uttrycker sig kan diskuteras, av naturliga skäl finns det ingen svensk motsvarighet, men även om språket aldrig kan återges exakt så förtar det ingenting av spänningen i boken.

Personteckningen är stark och det är lätt att förstå varför karaktärerna agerar som de gör. Författaren har lyckats bra med att göra deras motiv och drivkrafter tydliga samtidigt som läsaren svävar i ovisshet om vem som dödat Pappi. Han beskrivs som en osympatisk person som samtliga inblandade hade skäl att göra sig av med. I själva verket är han den ende personen där personteckningen brister. Eftersom han enbart är elak upplever jag honom som ganska endimensionell. Det gör att han inte blir riktigt så otäck som han hade kunnat bli.

”Mississippi” är en bok som jag verkligen kan rekommendera. Den har en av de starkaste inledningar jag någonsin läst, utmärkt personteckning och ett brutalt slut som var så mycket mer än vad jag förväntat mig. Betyget landar på en stark sjua.

Lisa Rodebrand

Det här inlägget postades i Deckare och thrillers, Hem, Historiska romaner, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s