Lärjungen

                                                                              
Titel: Lärjungen                                                                                                                  Författare: Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt                                                                   Förlag: Norstedts                                                                                                                             Genre: Kriminalroman                                                                                                      Bloggrecenserat av Catrine Pettersson

Från baksidestexten: ”En rad brutala kvinnomord begås i Stockholmstrakten. Riksmordkommissionen med Torkel Höglund i spetsen kommer ingenvart. Morden påminner i minsta detalj om de dåd som utfördes av Edward Hinde, en seriemördare som Sebastian Bergman satte bakom lås och bom för femton år sedan. Där sitter han ännu. Sebastian Bergman har egentligen lämnat polisen, men han tvingar sig in i utredningen. Snart upptäcker han att morden hänger ihop på ett sätt han aldrig kunnat föreställa sig.”

Här har vi återigen ett exempel på när bok nummer två är bättre än den inledande boken i en serie. Jag tyckte att Hjorth och Rosenfeldts första gemensamma kriminalroman, Det fördolda, var ok men den levde inte riktigt upp till mina förväntningar. I Lärjungen fördjupas karaktärerna. Författarna bygger vidare på huvudpersonens sexmissbruk och hans expertis inom kriminalpsykologi. Det problematiska förhållandet till dottern, som avslutade första boken, får stort utrymme i uppföljaren. Här ryms en moralfråga som gör  relationen intressant.

I mitt tycke är det just Sebastian Bergmans säregna personlighet och trassliga liv som i första hand gör boken engagerande. En eloge till författarduon för att de skapat en karaktär som sticker ut från mängden och för att de, fantastiskt nog, lyckas få denne man att kännas äkta. Sebastians intelligens vägs upp av hans sårbarhet. De osympatiska dragen blir fullt logiska utifrån hans bakgrund. Trots sin expertis inom psykologi är han på samma gång avvisande, hjälpsökande och oförmögen att ta sig ur sin egen problematik. Denna komplexitet är skickligt tecknad och gör honom spännande att följa.

En rolig grej när det gäller övriga karaktärer är deras namn. För mig som kan ha svårt att hålla reda på alla Petra, Johan och Martin i svenska kriminalromaner är det skönt med namn som Ursula, Torkel och Trolle. Inte en chans att blanda ihop folk. Dessutom är flera av dem skickligt gestaltade i intressanta bihistorier. Mördarens drivkrafter förklaras ingående och personen blir precis så läskig som mördare i kriminalromaner förväntas vara.

I motsats till galleriet av enskilda karaktärer, lyckas inte själva huvudintrigen sticka ut från mängden. Som läsare får du följa ett utredningsarbete som stressas av att en seriemördare när som helst kan slå till på nytt. Du möts av en missförstådd hjälte och en övermänskligt smart skurk som från sin plats i fängelset skulle kunna ge polisen de svar de behöver. Storyns bad guy har tydliga drag av Hannibal Lecter.  Vi har läst det förut. Och ändå, jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att just det psykologiska spelet i dialogen med denne superintelligente mördare utgör några av romanens höjdpunkter.

Språket då? Jo, det är lättläst med korta meningar och bra flyt. Dialogen får godkänt i sin förmåga att underhålla och övertyga. Miljöskildringarna är effektiva snarare än poetiska, men inte mindre välskrivna för det.

Lärjungen utger sig inte för att vara något annat än underhållning. För att nå upp till 10 kakor hos mig hade den ändå behövt en originell intrig eller ett språk som verkligen tar mig med storm, någon form av samhällsanalys, en brännande kärlekshistoria, ett viktigt budskap, ett ännu högre mått av spänning eller fler frågor som berörs på ett lite djupare plan. Det hade inte gjort underhållningen sämre.

Bokens främsta styrka ligger, som sagt, i förmågan att porträttera sköna karaktärer. Jag får en känsla av att det här är deckarförfattare med ovanligt stort intresse för människor. Texten avslöjar en nyfikenhet och en genuin vilja att förklara beteenden. Berättelsen är dessutom spännande och medryckande hela vägen.

Unika karaktärsbyggen och engagerande relationsdramatik gör att betyget blir högt: 7,5 kakor av 10. Om du gillar kriminalromaner bör du inte missa Lärjungen.

/Catrine Pettersson

Annonser
Det här inlägget postades i Catrine Pettersson, Deckare och thrillers, Hem, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s