”Skuggporten” av Lene Kaaberbøl

Rabén & Sjögren Bokförlag 2008

ISBN 978-91-29-66783-7

Vid pennan Lisa Rodebrand

”Det började den dagen Ivan tyckte att jag skulle ned i pannrummet.” Första meningen leder direkt in i handlingen. Det är inte mörkret som skrämmer Anna, utan själva mörkret i mörkret, trådar som hotar att kväva henne. Det var sju år sedan Annas mamma försvann, men i mörkret hör hon hennes rop på hjälp.

Fjortonåriga Anna har kort, snaggat hår och en tatuerad spindel i handen. Hon är stum och har aldrig fått lära sig teckenspråk, utan kommunicerar med sms eller med block och penna. Tillsammans med sin pappa har hon flyttat ut i växthuset. Där bor de medan deras vackra hus håller på att förfalla. Anna misstänker att det är mörkret i huset som har tagit hennes mamma.

Anna blir vän med invandrarpojken Aian som faktiskt-är-född-i-Danmark, där historien utspelar sig. Aian är muslim och har blivit osams med hela sin släkt. Nu har han ingenstans att ta vägen. Om han får bo i Annas stora förfallna hus, lovar han att hjälpa henne mot mobbaren Ivan och hans gäng Hajarna. Han ska till och med hjälpa Anna att leta efter sin mamma. Det är ett sökande som för de båda ungdomarna till Nattlandet där den ondskefulla drottningen Nera regerar.

Boken handlar inte bara om den klassiska kampen mellan det onda och det goda, mellan mörker och ljus. Den handlar också om hur svårt det är att göra sin röst hörd som tonåring, i synnerhet om man är stum. I en värld där de vuxna bestämmer måste man skrika högt för att få sin vilja igenom. Men Anna är bestämd och trots sin sårbarhet tänker hon inte låta sig trampas på.

Att skapa en annan värld är svårt nog i sig. Att få den andra världen att kännas lika verklig som vår egen värld kräver skicklighet. Författaren gör ett bra jobb att behålla spänningen genom hela historien och låta handlingen förflytta sig mellan vår värld och Nattlandet. Men den första övergången mellan världarna blir något av ett magplask. Anna landar framför hjälten Hero som visar sig vara en riktig kliché. Kontrasten mellan Annas högst verkliga problem och Heros fjantiga hjältemanér gör att trovärdigheten går förlorad.

Det var nära att jag slutade läsa där, men jag är glad att jag inte gjorde det. Övergången till Nattlandet är det enda magplasket i en bok som genomgående håller mycket hög kvalitet. Med korta, effektiva penseldrag målar författaren upp en värld man kan se framför sig. Anna och Aian är sympatiska, trovärdiga och lätta att identifiera sig med. Handlingen är spännande hela vägen igenom och det finns inte några transportsträckor. Äventyret stegrar sig mot en punkt där Anna ställs inför att offra det som hon värdesätter mest av allt. Det är så skickligt uppbyggt att jag får en släng av avundsjuka.

När jag tänker ”jag önskar jag kunde skriva så här”, då vet jag att det är riktigt, riktigt bra. Min enda invändning, att jag hellre skulle ha sett boken skriven i tredje person än i jag-person, känns lite futtig i sammanhanget. Det är dessutom bara en smaksak. Utan tvekan är boken värd sina nio kakor.

Jag hittade boken på bokrean, om du skyndar dig finns den kanske kvar!

Lisa Rodebrand

Annonser
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner, Ungdom och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Skuggporten” av Lene Kaaberbøl

  1. Emma Lundqvist skriver:

    Den här hittade jag på halva reapriset och har haft den på att läsa-listan ett tag. Nu blev jag ännu mer sugen på att läsa den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s