Jarlens sekel. En berättelse om 1200-talets Sverige

Jarlens sekelTitel: Jarlens sekel. En berättelse om 1200-talets Sverige
Författare:
Dick Harrison
Förlag: Ordfront förlag

Inlägg skrivet av Pebbles Karlsson Ambrose.

Jag var på Stockholms Medeltidsmuseum för ett tag sedan och kom på att jag inte visste alls mycket om medeltiden. Jag har varit mest intresserad av 1200-talet av någon anledning och då rekommenderade guiden på museet den här boken. Det var precis, visade det sig, vad jag letade efter. Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och han fick Augustpriset för bästa fackbok (för sin bok om digerdöden) år 2000. Han har skrivit flera böcker och artiklar och den här boken är den första populärvetenskapliga boken om just 1200-talet.

Att jag inte visste så mycket om 1200-talet visade sig inte vara så konstigt, författaren säger att det inte finns så många skriftliga källor från just det seklet, allt skulle kunna få plats i en enda bok. Men han har kompletterat den informationen med annan inom andra områden, t ex från arkeologin och information från utrikiska källor och sådant som skrevs om 1200-talet i efterhand. Med all denna information lyckas han få ihop en kompakt bok på 600 sidor. Mest information finns det om de som styrde Sverige och om frälset, det vill säga de högst upp i hierarkin. Men ändå får vi rätt mycket information om bönder, trälar och andra som arbetade.

Boken är indelad i olika kategorier av människor och hur de levde, det största utrymmet får ”De som härskade” och ”De som bad”. Man får veta en del om kungar som Sverker Karlsson, Erik Knutsson, Johan Sverkersson, Erik Eriksson (Erik läspe och halte) och sedan förstås Birger Jarl, som var svensk jarl 1248-1266 och hans son Valdemar som blev kung. Och sist men inte minst Birger Jarls andra son, Magnus Birgersson (Magnus Ladulås) som tog tronen ifrån sin bror. Man får också veta mycket om kyrkans män, många biskopar var släkt med kungarna (ofta bröder) och makten samlades i några stora ätters händer. Kyrkan ägde stora egendomar och hade rätt att dra in skatt (tionde) och var en stor maktfaktor (frälse). Birger Jarl och hans söner behövde krigare och de storbönder som kunde rusta riddare slapp skatter och andra pålagor och på så vis skapades ett till frälse.  

Ett stort utrymme får också bönderna som var i klar majoritet. Dick tror att i dåvarande Sverige fanns ungefär en halv miljon människor (Skåne var danskt). Man får också veta lite om trälar, tiggare och herdar. Näst sista delen handlar om hur städer växer fram, t ex Stockholm, som man tror grundades av Birger Jarl.

Om kvinnor är det lite ont om, men jag tror inte att det är Dick Harrissons fel. I kapitlet om trälar kan man läsa att på slutet av 1200-talet avvecklades träldomen sakta och i en lag finns det nedskrivet att om en högt uppsatt träl (bryte) fick barn med en fri kvinna, blev deras barn fria. Kvinnor kunde också ärva jord under 1200-talet, det fanns inget system då att den äldste sonen ärver allt. Döttrarna ärvde dock mindre än sina bröder, men ibland ökade man deras jord så de kunde få ett fördelaktigare gifte. En kvinna som har fått mer plats är Jutta, den danske kungens brorsdotter. Kung Valdemar gifte sig med hennes syster Sofia och Jutta hamnade i kloster. Hon rymde från klostret och hade sedan en kärleksaffär med sin systers man, Kung Valdemar, vilket ledde till en oerhörd skandal.

Om du är intresserad av historia och medeltiden i synnerhet tycker jag att du ska läsa denna bok. Den är populärvetenskaplig och lättillgänglig och man blir introducerad för många nya ord. Det är roligt och man lär sig vartefter man läser. Men den kräver ändå ett rätt stort intresse från början, ibland blir det många utläggningar om hur borgar konstruerades, var alla lämningar finns och inte finns, och hur höga och tjocka byggnader var i meter. Men jag är ödmjuk inför all den kompetens som finns intryckt mellan pärmarna. Jag lånade ett äldre exemplar av boken på biblioteket, så det kan vara ändringar gjorda i den senast tryckta upplagan. Och det kommer nog fler. I boken står det att Magnus Ladulås är begravd i Riddarholmskyrkan, men ganska nyligen har man kontrollerat graven och då visade sig benen tillhöra en familj från 1400-talet och var hans ben är vet man inte. Men det ändras säkert vid nästa omtryckning. Åtta kakor av tio.

Pebbles Karlsson Ambrose

Annonser
Det här inlägget postades i Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s