”Chimärerna” av KG Johansson

”Chimärerna” av KG Johansson

”Chimärerna” av KG Johansson

”Chimärerna” av KG Johansson
Oddbooks Förlag
ISBN 978-91-86713-05-8
Vid pennan Lisa Rodebrand

I ”Chimärerna” uppträder fenomen där stora stenar, flyttblock, verkar ha rubbats ur sina lägen. Expressen döper företeelsen till en chimär. En av karaktärerna i boken, Lovisa, förklarar att en chimär egentligen var ett sagodjur från antiken, men att ordet används om hjärnspöken eller inbillning. Chimärerna visar sig vara portaler mellan olika dimensioner.

Jag försöker verkligen hitta någonting positivt att skriva om ”Chimärerna”, men jag misslyckas helt och fullständigt. Boken faller mig inte i smaken alls. För det första är själva idén med olika dimensioner eller olika parallella universum uttjatad. För det andra lyckas inte KG Johansson fängsla mig med de karaktärer och händelseförlopp som han beskriver. Anledningen till att jag inte fängslas är den bristande gestaltningen. Alltför mycket berättas i stället för gestaltas.

Boken består till stor del av vad jag upplever som inre monolog hos tre huvudpersoner som berättar om sommaren 1962, våren 1982 och nutid. Handlingen börjar i vardag i en verklighet som liknar vår men som avviker på grund av att olika historiska händelser fått en annan utgång. Därefter går händelseförloppet alltmer överstyr och urartar i missbruk, sex och våld. Även om det finns glimtar av hopp och goda avsikter hos karaktärerna så blir det en svår och tung läsning med mycket elände.

För att läsaren ska få full behållning av handlingen krävs att man har en god kunskap om politik och nutidshistoria. Dessutom ska man helst känna till ett antal författare som KG Johansson namedroppar med jämna mellanrum. Det gör att boken borde tilltala en ganska begränsad målgrupp. Jag hör inte till dem. Det är för pretentiöst och svårsmält för mig.

Skildringen av karaktärerna i de tre delarna är inledningsvis riktigt bra. Varje person har sin egen röst och känns trovärdig. Men tyvärr har författaren gett karaktärerna egenskaper som gör dem osympatiska och svåra att identifiera sig med. Jag borde åtminstone ha känt igen mig i tjejen som var tonåring år 1982, men jag fann dagboksformen svårsmält och hennes slang överdriven. Även tonåringar gör skillnad på talspråk och skriftspråk.

Det skulle kunna finnas något intressant i att få veta vad som driver personerna till de hemska handlingar som de begår. Men utifrån bokens innehåll verkar det mest som om de har problem att hantera sina impulser och saknar de spärrar som normala människor skulle ha. En annan tolkning är förstås att det är samhällsproblemen som får människorna att begå våldshandlingarna. Men kopplingen mellan samhällsproblemen och våldshandlingarna är för svag för att jag ska köpa resonemanget.

KG Johansson begår också ett nybörjarmisstag genom att låta sina karaktärer förklara det han vill att läsaren ska veta. Han låter bland annat karaktärerna förklara vad chimärer är och berätta om teorier om olika dimensioner och olika ”universa”. En skicklig författare kan hitta ett bättre sätt att få fram nödvändiga fakta.

Kort sagt hittade jag ingenting jag gillade och därför blir det inga kakor till KG Johansson från mig.

Lisa Rodebrand

Annonser
Det här inlägget postades i Fantasy och science fiction, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s