Writing science fiction & fantasy

Writing science fiction & fantasy

Writing science fiction & fantasy

Titel: Writing science fiction & fantasy
Författare: Redaktörerna av Analog och Isaac Asimov Science Fiction, med flera
Förlag: St. Martin´s Griffin

Recension av Pebbles Karlsson Ambrose

Det är, som jag tidigare skrivit, ovanligt att jag läser böcker på engelska, men att hitta böcker om att skriva science fiction på svenska verkar vara mycket svårt. Kan du tipsa mig om en enda blir jag glad (Stephen Kings bok är det närmaste jag kommit och den har jag läst). Den här boken innehåller många kapitel med tips från olika författare och redaktörer om vad man ska tänka på. Boken är lite gammal men säljs fortfarande, kanske mest för att Isaac Asimov har blivit så känd. Isaac Asimov var en rysk-amerikansk författare som dog för snart 20 år sedan. Han skrev böcker såsom Stiftelsetrilogin och böcker om robotar, några har blivit film, t ex ”I, Robot” med Will Smith i huvudrollen. Med finns också Robert A. Heinlein som också har skrivit böcker som blivit filmer och teveserier, mest känd är nog ”Starship Troopers”. Stanley Schmidt tipsar också, mest om noveller, i egenskap av att vara redaktör för ett stort SF-magasin i USA.  Poul Andersen (vars far var svensk), som också är med, har skrivit kilometervis med text och vunnit både Hugo- och Nebulapriset flera gånger (det är de finaste priserna man kan få inom genren i USA). Sedan är det några till som medverkar.

Boken består mest av artiklar som redan publicerats inom ämnet att skriva science fiction och fantasy, tidigare i olika tidningar, men som nu samlats ihop på ett och samma ställe. Det är mest science fiction och ganska lite fantasy det handlar om. Den innehåller faktiskt mycket bra tips, men ibland känns boken lite gammal, mitt exemplar trycktes 1991 och datorer tas upp, men internet och webben finns inte riktigt i tankevärlden. Men det stör mig inte så mycket förrän i slutet, när det kommer mer konkreta tips på hur man ska skicka in sina alster, där man förutsätter att den aspirerande författaren kanske är hänvisad till skrivmaskin. De roligaste avsnitten tyckte jag var redaktören Stanleys listor på vad man ska akta sig för som glad skribent, han tog under en period tydligen emot mängder av berättelser som handlade om Adam och Eva som nybyggare på vår planet och andra bibliska idéer samt talande fiskar … Bra att undvika det alltså, bra tips där …

Ett tema som återkommer i flera artiklar är idé och text. De flesta vill ju naturligtvis att man ska vara en jätteduktig skribent med en helt ny oupptäckt omvälvande idé. Men de flesta verkar gå med på att om man har en unik idé kan man skriva lite taffligt och om man skriver som en gud kan man kanske göra ett mästerverk av en gammal, redan använd idé genom att skildra den på ett nytt sätt. Om man lyckas med båda blir man såklart lättare antagen i den hårda konkurrensen, redaktören Stanley skriver att han får in cirka tusen noveller till tidningen varje vecka och bara väljer ut en eller två som faktiskt publiceras. Ett bra exempel på att lyckas med båda dessa bedrifter anser han vara ”Petals of Rose” där människor träffar en ny art som lever i raketfart i en dag eller två. Eftersom de lever så kort tid (enligt människorna) blir varelserna oerhört intensiva och krävande att umgås med. Jag blev nyfiken på denna novell, men på Google dök den inte upp och i boken står det inte vem som är författare. Flera av artiklarna hänvisar till många kortare noveller här och där och böcker jag inte läst. Men att fantasy och science fiction har funnits länge är inget nytt, i boken skriver man om Homeros med sina sirener och cykloper.

En vanlig fälla som kommenteras på flera håll i boken är att man skriver en novell som en science fiction, men att allt är likadant där i framtiden som nu, boken kunde lika gärna utspelat sig i nutid. Man låter t ex sin karaktär pendla i en plåtburk till jobbet, ha en fru som tar hand om barnen, se på tv och träffa kompisar och sedan bli rånad på en bank med rymdvapen. Fast det är på månen och de vanliga sakerna har annorlunda namn, är det inte riktig science fiction. Det gillas inte. Flera påpekar hur svårt det är att föreställa sig framtiden och hur t ex teknologiska framsteg förändrar människor och vad som t ex skulle hända om vi verkligen träffade utomjordingar. Vi har en tendens att föreställa oss annorlunda saker, men ändå sådant som finns på jorden i annan form, typ gigantiska spindlar och köttätande växter eller flygande reptiler. Vi har så svårt att förutse framtiden på längre sikt, enligt Norman Spinrad (som jag inte vet vem det är, men han skriver bra saker), så han tycker att vi inte ens behöver försöka. Om vi skriver en berättelse som kräver att rymdskeppen ska åka fortare än ljuset, så gör det, menar han, tekniken i framtiden som gör detta möjligt är som magi för oss och då behöver inte läsaren få veta exakt hur det går till.

Ett till sak som inte gillas är när en hel planet är en djungel eller en snöplanet, eftersom jorden har olika terräng på olika ställen, så verkar det ovetenskapligt. Fast jag kan inte låta bli att tänka på Dune, ett lysande undantag. På ett ställe, i en artikel, är en skribent väldigt optimistisk om hur mycket pengar som kommer att plöjas ner i rymdfart och tror nog inte själv så mycket på privata alternativ. Han verkar förutsätta att ekonomier går upp och han vill skicka gigantiska skepp från jorden. Det där med att man bygger större rymdskepp i omloppsbana (som ISS) och lågkonjunkturer verkar vara nyare tankegods.

Ibland är tipsen mer konkreta, Heinlein skriver bland annat att många vill skriva, men att alla som går omkring och säger att de vill skriva en bok inte gör det, så två av hans tips är:
1. Skriv
2. Avsluta vad du börjar.
Det kan ju verka lätt, men det är nog många som faktiskt strandar här …

Stanley verkar avsky sluten: ”Det var bara en dröm”, eller ”Invånarna bestämde sig för att kalla hemmet Jorden”. Vanlig handling som folk verkar ha i sina noveller är också ”man blir kär i robotklon av kvinnligt kön”, ”jorden är förstörd av atombomber och alla kvarlevande springer runt och klagar” och ”par måste söka tillstånd för att få barn”. Han tycker också att UFO:s och Bermudatriangeln är uttjatat.

Isaac Asimov kommer med tips som inte är så meningsfulla, han menar att alla är olika, vill man inte redigera (som Heinlein) så gör man inte det, vill man redigera 300 gånger gör man det. Men han och en till säger att man faktiskt inte måste gestalta allt, man dör inte av några adjektiv här och där och det känns faktiskt lite skönt, tycker jag… Någon skriver också att man måste skriva först innan man börjar läsa böcker om skrivande, man måste ju veta hur man skriver innan man kan justera eventuella fel. Läser man sådana böcker innan man fått ur sig något kan man bli frustrerad och det blir svårt att skriva när man hela tiden tänker på tekniker och så vidare (medan man håller på) och då kanske det till slut inte blir något. En skriver också att majoriteten av människorna i (amerikansk) science fiction är vita amerikanska män och undrar om det verkligen är troligt att det ser ut så i framtiden?

Boken får fyra kakor. Den gav faktiskt några bra tips, men kanske borde de göra en ny upplaga och lägga till några fler artiklar från nyare författare som handlar om sådant som har tillkommit i genren på senare tid och ta bort lite som är omodernt?

Annonser
Det här inlägget postades i Engelska titlar, Facklitteratur, Fantasy och science fiction, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s